Carina Wattmo vid Lunds universitet är en av Hjärnfondens stipendiater 2016. Foto: Privat.
Carina Wattmo vill hitta nya bitar i Alzheimerpusslet
Många personer med Alzheimers sjukdom har också andra problem som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes eller depression. Hjärnfondens stipendiat 2016, Carina Wattmo vid Lunds universitet, vill undersöka hur förloppet av Alzheimers sjukdom skulle kunna förutsägas hos de här patienterna.
Här blir du månadasgivare hos Hjärnfonden
Här ger du en gåva till forskningen om Alzheimers sjukdom
”Med Hjärnfondens stipendium kommer jag få möjlighet att sprida mina resultat från de nya studierna genom föreläsningar för läkare och vårdpersonal inom demensområdet.”
Carina Wattmo, Hjärnfondens stipendiat 2016
Ålder: 55
Född: Karlskrona
Universitet: Lunds universitet
Forskningsområde: Somatisk och psykiatrisk samsjuklighet i Alzheimers sjukdom – en långtidsstudie.
Carina Wattmo har fått Hjärnfondens stipendium för 2016. Här berättar hon vad stipendiet betyder för henne och om sin forskning inom området Alzheimers sjukdom. Hjärnfondens stipendium på 280 000 kronor avser forskning på heltid inom neuroområdet under ett år.
Hej Carina! Vad är din drivkraft som forskare?
Nyfikenhet! Jag har alltid velat se vad som finns ”bakom hörnet”. Min mormor sade alltid om man inte frågar så får man heller inte reda på något. Andra delar av forskningen som jag tycker är fascinerande är att försöka dra nya slutsatser av en massa ”pusselbitar”. Forskningen tar heller aldrig ”slut”. Ju mer man tränger in i ett visst ämne, desto fler nya frågeställningar öppnar sig och man inser hur mycket man fortfarande inte vet. Så tycker jag dessutom att forskning är roligt!
Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?
Studien syftar till att kunna förutsäga förloppet av Alzheimers sjukdom (AD) sett ur olika perspektiv (till exempel kognition och aktiviteter i dagliga livet (ADL)) för grupper av patienter med andra samtidiga somatiska eller psykiatriska sjukdomar som hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes, inflammatoriska sjukdomar eller depression. Jag vill också studera långtidsutfallet och olika aspekter av behandling med kolinesterashämmare (ChEI) i dessa patientgrupper, dos, behandlingstid och behandlingsrespons. Dessutom vill jag undersöka sambanden mellan ovanstående grupper och mängd av kommunala insatser (hemtjänst, dagsjukvård etc.), tid till särskilt boende samt mortalitet.
Vad hoppas du hitta/upptäcka/komma fram till?
Genom att öka kunskapen om hur andra sjukdomar påverkar patientens kognition och ADL-förmåga samt utfallet av ChEI behandling över tid tror jag att stora framgångar i behandlingsstrategier och resultat kan hämtas. Jag vill hitta metoder för att tidigt profilera den specifika patientens förväntade sjukdomsförlopp, så att behandlingen både av Alzheimers sjukdom och individens övriga sjukdomar kan optimeras. Detta kan ligga till grund för behandlingsrekommendationer för Alzheimerspatienter med olika samsjuklighet till specialister och till primärvården. Andra diagnoser kan också påverka patientens förmågor och därmed mängden och nivån på vårdbehovet, vilket är väsentlig information för kommunala beslutsfattare. En botande behandling av Alzheimers sjukdom är sannolikt inte framtagen inom en överskådlig framtid, varför kunskapen kring andra faktorers betydelse för sjukdomsförloppet blir mycket viktiga.
Vad betyder din forskning?
Min forskning är klinisk och patientnära, vilket innebär att många resultat är omedelbart tillämpbara och gagnar de svårt drabbade individerna med Alzheimers sjukdom. Detta gäller såväl hur behandling med ChEI kan förbättras med lämpliga doser för ökade möjligheter till en positivare långtidsprognos, som identifiering av patientgrupper med olika riskfaktorer, förväntad försämringshastighet och omvårdnadsbehov. Betydelsen av den planerade studien kan bli stor för Alzheimerpatienterna, de anhöriga och ur ett samhällsperspektiv. Förbättrade funktioner förväntas framförallt leda till att denna oftast äldre och sköra patientgrupp ska kunna behålla sin självständighet längre och få bättre livskvalitet, men också till att senarelägga kommunala insatser och därmed minska samhällskostnaderna för vård och omsorg av denna ökande grupp.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?
Jag började arbeta som statistiker på Psykogeriatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund för 25 år sedan och analyserade då studierna av Cognex (tacrine), som var det första läkemedlet mot Alzheimers. Tidigare hade jag utbildat mig till sjuksköterska och arbetat ett par år i yrket. Efter flera år i Lund som statistiker, där jag hade analyserat data i ett flertal avhandlingar och många andra studier inom området demens flyttade jag över till motsvarande klinik i Malmö, numera Minneskliniken. Där deltog jag i att bygga upp den stora, unika, långtidsstudien Swedish Alzheimer Treatment Study (SATS) som jag har fortsatt att arbeta med och utveckla sedan dess. Jag hade lärt mig mycket om demenssjukdomarna genom samarbetet med olika forskare, och blivit mer och mer intresserad av att börja forska själv, i Malmö fick jag den möjligheten. Min chef Prof. Lennart Minthon hade visat i sin avhandling att AD patienter kunde delas upp i tre ungefär lika stora grupper beroende på hur de svarade på ChEI behandling. Jag hade sedan dess funderat på vad det var för egenskaper som skilde patienterna åt i de olika responsgrupperna. Detta blev min första forskningsfråga, och jag disputerade 2011 på material från SATS, dvs långtidsutfall av ChEI behandling och statistiska modeller för att förutsäga förloppet i Alzheimers sjukdom.
Vad betyder Hjärnfondens stipendium för dig som forskare?
Stipendiet har en mycket stor betydelse för min framtid och för mina möjligheter att meritera mig för en docentur, så jag är väldigt tacksam för detta. Jag kommer att kunna fortsätta arbeta med nya frågeställningar baserade på SATS, där resultaten har ett mycket stort internationellt intresse, en stark klinisk förankring och studien ofta kan göras för första gången. Jag kommer också att få möjlighet att sprida resultat från de nya studierna genom föreläsningar för läkare och vårdpersonal inom demensområdet och för allmänheten, samt via pressmeddelanden för att nå ut i nyhetsmedia. Resultaten kommer löpande att presenteras i vetenskapliga artiklar, på internationella konferenser, och på möten i European Alzheimer’s Disease Consortium där jag är medlem. Detta är ett nätverk med över 60 europeiska centra som arbetar med klinisk och biomedicinsk forskning inom AD, och innebär att jag har fått ett kontaktnät med en mycket stor del av de ledande forskarna inom EU.