Gayathri Chandrasekar forskar om dyslexi
“Dyslexi är inte en livshotande sjukdom men den kan skada allvarligt utvecklingen hos ett barn. Om barn som drabbats av dyslexi inte får sin diagnos eller inte ges lämplig utbildning för att övervinna sina svårigheter kan de utveckla allvarliga sociala problem.”
Bli månadsgivare hos Hjärnfonden
Ge en gåva till forskningen om dyslexi
Gayathri Chandrasekar, Hjärnfondens stipendiat 2014 och 2015
Universitet: Karolinska Institutet
Forskningsområde: Dyslexi
Gayathri Chandrasekar har fått Hjärnfondens stipendium både 2014 och 2015. Här berättar hon vad stipendiet betyder för henne och om sin forskning inom dyslexi. Hjärnfondens stipendium på 280 000 kronor avser forskning på heltid inom neuroområdet under ett år.
Berätta om ditt forskningsområde
– Jag arbetar i professor Juha Keres grupp som är en av de ledande grupperna inom dyslexigenetik. Dyslexi är en genetisk sjukdom som påverkar läsning, skrivning och inlärningsförmåga hos barn. Trots att många framsteg har gjorts att förstå dyslexi och hur de molekylära mekanismer som leder till utvecklingen av dyslexi fungerar är det fortfarande inte helt klarlagd.
Jag tror att en fördjupad studie inom området är viktigt för att kunna identifiera problemet ganska tidigt hos barn och även för att utveckla nya behandlingsstrategier.
Vad hoppas du komma fram till?
– Det primära målet med min forskning är att noggrant analysera de cellulära och molekylära mekanismer som leder till dyslexi. Eftersom några av symptomen lappar med flera andra neurologiska sjukdomar kommer mina studier på lång sikt att ge bättre förståelse för hjärnans utveckling i allmänhet och hur förändringar i hjärnan under fosterutveckling kan förändra kognitiva processer som förknippas med inlärning och minne.
Vad betyder din forskning?
– Dyslexi är inte en livshotande sjukdom men den kan skada allvarligt utvecklingen hos ett barn. Om barn som drabbats av dyslexi inte får sin diagnos eller inte ges lämplig utbildning för att övervinna sina svårigheter kan de utveckla allvarliga sociala problem. Min forskning kommer att besvara några av de frågor beträffande neurobiologi av dyslexi, som på sikt kommer att vara värdefullt för att utveckla nya hjälpande strategier.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?
– Jag har alltid varit fascinerad av den mänskliga hjärnan och har undrat många gånger hur detta organ med sånt invecklat nätverk av nervceller kan styra olika delar av vår kropp. Det är ett så komplext organ som vi vet väldigt lite om. Med lämplig utbildning i utvecklingsbiologi under mina doktorandstudier bestämde jag mig för att göra forskarkarriär inom neurovetenskap.
Vad är din drivkraft som forskare?
– Omättlig vetgirighet och nyfikenhet är de krafter som driver mig som forskare. Personligen tycker jag att forskningen är ett sätt att tjäna mänskligheten. Det kräver total hängivenhet, tålamod och en osjälvisk attityd.