Alexander Viktorin är en av Hjärnfondens postdoktorala stipendiater. Han forskar om bipolär sjukdom på Karolinska Institutet.
Alexander Viktorin vill förbättra vården vid bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som drabbar 1-3 procent av befolkningen. Den behandlas framför allt med läkemedel men eftersom sjukdomen innefattar tillstånd av mani och depression behövs ofta flera olika läkemedel. Hjärnfondens postdoktorala stipendiat Alexander Viktorin från Karolinska Institutet kommer att undersöka effekten av enskilda och kombinerade läkemedel på sjukdomen.
Namn: Alexander Viktorin
Hemort: Stockholm
Universitet: Karolinska Institutet
Forskningsområde: Nytta och biverkningar av medicinering vid bipolär sjukdom
Hej Alexander! Hur kommer dina forskningsresultat att hjälpa personer som är drabbade?
Läkemedel är centrala i behandling vid tillstånd som skapar psykiskt lidande, och antalet olika läkemedel som används är stort. Komplexiteten i de här tillstånden och individuella förutsättningar att svara på behandling bidrar till att man kan behöva pröva flera olika läkemedel, och ofta i kombination, innan man hittar något som lindrar och hjälper.
Det kan i sig förlänga lidandet, och ibland skapa mer lidande genom oönskade bieffekter. Resultat från tidigare studier som jag och mina kollegor genomfört har bidragit till uppdaterade behandlingsrekommendationer som förhoppningsvis förbättrar behandling och minskar lidande. Men kunskapen är fortfarande begränsad. Projektet som Hjärnfonden stödjer gör att jag kan studera nytta och och biverkningar av läkemedelsbehandling i mer detalj, vilket kan förbättra val av läkemedelsbehandling ytterligare och har en direkt effekt på livskvaliteten hos de drabbade.
Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?
Att skilja orsak och verkan. Vi studerar mönster i läkemedelsanvändning, och då är det viktigt att alltid ha i åtanke att vissa läkemedel, doser av läkemedel eller läkemedelskombinationer används av olika grupper som har olika förutsättningar. Det i sin tur gör att man behöver tänka några varv extra och använda mer utförliga metoder.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning och vad är din drivkraft som forskare?
Sjuklighet och lidande med ursprung i hjärnan utgör de största hälsoproblemen i världen i dag. Jag upplever att det finns enorm potential att minska lidande och förbättra hälsa genom hjärnforskning, och att minska lidande är min största drivkraft som forskare. Men det är inte helt lätt då hjärnan är enormt komplex och våra metoder att studera hjärnan är begränsade. Det gör att jag som person alltid utmanas och behöver lära mig nya metoder, kombinera metoder, och ständigt hålla mig uppdaterad inom flera fält, vilket är något jag gillar och är en annan drivkraft.