Forskning om Alzheimer ger hopp

Alzheimers sjukdom drabbar både den som blir sjuk och anhöriga hårt. Den sjuke berövas på minnen, intellektuell förmåga, sin personlighet och identitet. Den anhörige tvingas, ofta handfallen, bevittna hur en älskad närstående sakta försvinner för att till slut kännas som en främling.

Förutom det personliga lidandet för drabbade och närstående innebär Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar också en stor hälsoekonomisk börda.

Intensiv forskning sker över hela världen för att hitta bot och här kan du läsa om en del av den forskningen.

Vad händer i hjärnan vid Alzheimer – beta-amyloid och tau, två bovar i dramat

1906 beskrev den tyska läkaren Alois Alzheimer för första gången sjukdomen som fått hans namn. När han obducerade Auguste Deter, som avled i 50-årsåldern efter att ha haft minnesproblem och andra symtom på demens i flera år, såg han sjukliga förändringar i hjärnan. Mellan de döda nervcellerna observerade han mikroskopiskt små klumpar och inne i själva cellkroppen fanns något som liknande små trådiga nystan.

I dag vet vi att klumparna och nystanen är ansamlingar av två olika proteiner, beta-amyloid och tau. Båda finns i den friska hjärnan men vid sjukdomen går något fel.  Beta-amyloid formar klumparna som kallas plack som lagras in mellan nervcellerna och det bildas trassliga nystan av tau inuti cellerna.

Ansamlingen av plack och trassliga proteinnystan gör att kontaktvägarna mellan nervcellerna blockeras och impulser får allt svårare att nå fram till olika delar av hjärnan. Efterhand sprider sig de sjukliga förändringarna och gör att en allt större del av hjärnans nervceller förtvinar och dör. Som en följd av det blir vissa delar av hjärnan mindre.

Här kan du läsa mer om vad som händer i hjärnan vid Alzheimer.

Hur ansamlingen av plack och tau-nystan leder till Alzheimers sjukdom är ännu oklart. Till exempel vet vi inte exakt hur placken bildas. En annan ännu obesvarad fråga är varför det kan finnas stora mängder plack i en hjärna hos en äldre person utan demenssymtom.

Det pågår också inflammatoriska processer i hjärnan vid Alzheimers sjukdom, bland annat går det att se att mängden celler som har betydelse vid inflammation ökar i hjärnan vid ett tidigt stadium av sjukdomen. Att förstå hur inflammation och de här cellerna påverkar sjukdomsprocessen är fokus för mycket forskning. 

Idag kan vi se in i den levande hjärnan med PET-kamera och magnetröntgen

Tidigare gick det bara att se de sjukliga förändringarna i hjärnan vid en obduktion. Ett av de stora framstegen inom Alzheimerforskningen är att vi idag med hjälp av nya avbildningstekniker kan se  förändringarna i hjärnan på patienterna när de fortfarande är i livet. Med positron-emission tomografi (PET) går det att se att det finns beta-amyloida plack och tau-nystan i hjärnan. MRT, magnetresonanstomografi, påvisar förändringar i hjärnans funktion och struktur och kan mäta storleken på delar av hjärnan och visa om de ändrats av sjukdomen.

Vid en PET-kameraundersökning tillförs kroppen små mängder av radioaktivt märkta biologiska substanser, så kallade PET-ligander, oftast via ett blodkärl. PET-liganderna fastnar antingen på placken eller på tau-proteinet. Med hjälp av PET-kameran går det sedan att se exakt var i hjärnan de sjukliga förändringarna finns.

Metoden innebär att det går att ställa diagnos av Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede, ger ökad förståelse av hur sjukdomen utvecklas hos patienten under tid och förbättrar möjligheten att utvärdera nya läkemedelsbehandlingar.

Tack vare avbildningstekniken vet vi också att det bildas plack i hjärnan 10-20 år innan den drabbade uppvisar några minnesstörningar eller andra kognitiva symptom. Sjukdomen pågår “i det tysta” under en lång tid. Det innebär att det går att påvisa  förändringar redan innan sjukdomen har skadat hjärnan på ett oåterkalleligt sätt. Det öppnar upp möjligheten att när en effektiv behandling finns kan den påbörjas innan patienten fått symtom och hjärnan skadats.

PET kan också användas för att visa glukosmetabolism (ämnesomsättning) i hjärnan. Vid undersökningen sprutas 18F-flurodeoxyglukos (18F-FDG) intravenöst. Ämnet går via blodet till hjärnan där det används av delar med aktiva nervceller. På så sätt kan man jämföra aktiviteten i nervceller hos en frisk person med en som har Alzheimers sjukdom och se att aktiviteten hos den som har Alzheimer är mycket lägre än hos en frisk person.

Avbildningsteknikerna har också stor betydelse när det gäller att ställa diagnos på patienter som har lindrig kognitiv störning eller lindrig kognitiv funktionsnedsättning. Många gånger är det svårt att avgöra om symtomen är en del av det normala åldrandet, ett avgränsat tillstånd med kognitiva störningar eller början på en degenerativ hjärnsjukdom.  En PET undersökning kan visa om patienten har tecken på Alzheimer i sin hjärna eller inte, en viktig information för den drabbade.

Det går att påvisa Alzheimers sjukdom i ryggvätskan

För att upptäcka Alzheimers sjukdom tidigt, innan det går att se med röntgenbilder eller andra avbildningstekniker, försöker forskarna hitta särskilda molekyler som är tecken på sjukdomen. De molekylerna kallas biomarkörer och finns i olika kroppsvätskor, eftersom de läcker ut från sjuka hjärnceller.

När det gäller Alzheimers sjukdom så finns det flera biomarkörer som kan användas för att ställa tidig diagnos. Forskarna har utvecklat tester som kan mäta beta-amyloid och tau i ryggvätskan, den vätska som finns i hjärnans och ryggmärgens hålrum, på patienter vid ett tidigt stadium av sjukdomen.

Det är viktigt att visa att nya test av biomarkörer i blod på ett korrekt sätt påvisar sjukdomen och därför pågår flera studier där man mäter mängden av beta-amyloid och tau i blodprov på patienter och också undersöker patienterna med PET och MRT för att säkerställa att patienten verkligen har de sjukliga förändringarna i hjärnan.

Nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom

De läkemedel som idag finns för att behandla Azheimer är inte designade att behandla det som orsakar sjukdomen utan har bara effekt på symtomen. Målet för framtida behandlingar av Alzheimer är därför att förhindra att nervcellerna i hjärnan dör. Det är bara då sjukdomen kan botas eller bromsas. Mycket forskning fokuserar på att hitta läkemedel som förhindrar bildandet av amyloida plack och tau-nystan eller som “rensar” bort dem från hjärnan.

Flera läkemedelskandidater som riktar sig mot amyloida plack testas på patienter med Alzheimer i stora läkemedelsstudier. Lovande resultat visar till exempel att antikroppen aducanumab minskade mängden plack hos patienter med mild Alzheimers sjukdom och bromsade den kliniska försämringen när den testades i en liten grupp patienter. I den här studien säkerställde forskarna med PET undersökning att de patienter som ingick i studien hade amyloida plack i sin hjärna. Nu pågår en s.k. fas 3 studie, en större klinisk prövning med antikroppen.

Nyligen presenterades resultat från läkemedelsstudier med en annan antikropp, BAN 2104, som tagits fram av svenska forskare. BAN 2104 förhindrar att de amyloida placken bildas och resultaten visade att de som fått antikroppen hade en minskad försämring av den kognitiva förmågan och mindre amyloid inlagring i hjärnan. Även i detta fallet var det patienter med tidig Alzheimer som ingick i studien och de hade också undersökts med PET.

Tyvärr har inte alla läkemedelsstudier haft lika lovande resultat. I en del fall har läkemedlet minskat mängden plack men det har inte gått att påvisa någon effekt på den kognitiva förmågan. I jakten på nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom tror många forskare att det är nödvändigt att testa läkemedlen på personer som har tidiga tecken på nervcellsskador och plack i hjärnan utan att ha några kognitiva symtom och den typen av kliniska tester pågår.  Förhoppningen är att sjukdomen då kan bromsas innan skadorna på hjärnan blivit för omfattande.

Alzheimer – inte en men flera sjukdomar

Alzheimers sjukdom kan leda till flera, vitt skilda symtom och sjukdomsbild. Hittills har de olika uttrycken främst observerats genom patientens beteende och uppträdande. I många fall kan symtomen överlappa med andra demenssjukdomar vilket försvårar diagnostiken. Det pågår nu forskning där hjärnan avbildas för att åskådliggöra förändringar i hjärnan vid olika symtom för att öka kunskapen och underlätta framtida diagnostik och behandling. Bland annat tittar forskarna på utbredningen av amyloida plack och tau hos patienter med olika sjukdomsbild.

Till exempel varierar symtomen vid Alzheimer beroende på när i livet sjukdomen debuterar. Personer som insjuknar före 65 års ålder får ofta tidigt nedsatt rumsuppfattning och försämrat lokalsinne. Bland äldre patienter är det oftare nedsatt minne som är ett första symtom. Med hjälp av en PET undersökning har forskarna visat att de symtom som patienterna får vid tidig respektive sen debut stämmer överens med var i hjärnan förändringarna finns.

I framtiden kan den här kunskapen underlätta utvecklingen av läkemedel och behandlingar anpassade till olika former av Alzheimers sjukdom. Kanske är det så att det behövs flera läkemedel mot sjukdomen som riktas mot olika sjukdomsmekanismer. I framtiden kommer kanske Alzheimer behandlas med flera preparat precis som är fallet med högt blodtryck och cancer.

Vad sitter i generna och vad kan du påverka själv?

En procent av alla som har Alzheimer har en ärftlig form av sjukdomen. I dag känner man till drygt 200 mutationer i tre olika gener som leder till Alzheimer, mutationerna finns på kromosom 21 (APP), 14 (presenilin 1) och 1 (presenilin 2). De här genmutationerna är autosomalt dominanta. Det innebär att det räcker att få ett sjukt anlag från en sjuk förälder för att senare utveckla sjukdomen. Risken att få alzheimer är därför 50 procent om patienten har en förälder som är sjuk. Tidig sjukdomsdebut är ett typiskt drag för de ärftliga formerna av Alzheimer. Många insjuknar i 40-årsåldern och det finns släkter där man drabbas redan vid 20.

När det gäller de vanliga, komplext genetiska formerna av demenssjukdom vilket motsvarar flertalet patienter med Alzheimers sjukdom så har forskningen identifierat ett 40-tal platser i vår arvsmassa som bidrar till att Alzheimers sjukdom uppstår men dessa genförändringar är inte i sig själva tillräckliga för att orsaka sjukdomen och de flesta personer som får Alzheimers sjukdom får det utan att ha någon av dessa riskgener.

Det pågår stora studier för att hitta andra genetiska orsaker till Alzheimers sjukdom.  Med hjälp av epidemiologiska studier vill forskarna identifiera riskfaktorer och hur vi kan ändra vår livsstil för att minska risken att få sjukdomen.