Anorexia nervosa – en dödlig sjukdom

– Jag vill förstå vilka molekylära och neurobiologiska mekanismer som förklarar varför en individ som har anorexia nervosa kan svälta sig själv under en lång period, säger Ida Nilsson. Det är väldigt starka mekanismer i hjärnan som gör att individen inte kan ändra sitt beteende.

Anorexi är vanligare bland flickor

Anorexia nervosa utmärks av kraftig undervikt som ofta är så svår att livsviktiga kroppsfunktioner påverkas. Sjukdomen dominerar vardagen för den drabbade. Tankarna kretsar ständigt kring att väga för mycket och att se tjock ut.

En av hundra flickor och en av tusen  pojkar insjuknar. I dag finns ingen effektiv behandling av sjukdomen och det är bara 60 procent som tillfrisknar inom 5–10 år.

De flesta människor har svårt att gå ner i vikt och många går upp igen efter en viktnedgång men personer med anorexi kan stanna kvar i en extremt låg vikt under lång tid, ibland hela livet. De verkar inte svara på de hungersignaler som kroppen skickar ut när mycket energi förlorats och Ida Nilsson vill förstå hur det kommer sig.

– Min hypotes är att förändringar i en del i hjärnan som heter hypotalamus är en förklaring till sjukdomen. Hypotalamus styr bl a hunger och mättnad.  Vi har studerat hjärnorna hos möss som svälter sig trots att de har tillgång till mat och sett tecken på inflammation och nervskador i deras hypotalamus.

Hjärnan förändrad vid anorexi

Tidigare har Ida Nilsson gjort hjärnavbildningsstudier och visat förändringar i hypotalamus hos patienter med anorexi.

Hon har också undersökt blodprov från patienter med sjukdomen och sett att en molekyl, NfL, som visar att nervceller skadats, är förhöjd hos personer som är aktivt sjuka. Hos individer som varit friska i minst ett år har nivåerna av molekylen sjunkit.  Det tyder på att den aktiva processen avstannat men säger inget om hur det ser ut i hjärnan.

– Det behövs definitivt fler och större hjärnavbildningsstudier för att lokalisera var i hjärnan förändringarna sker. I dag är det svårt att titta på så små områden som hypotalamus men tekniken börjar bli bättre.

Ärftliga faktorer

Ida Nilsson planerar också att generera nervceller som liknar de som finns i hypotalamus genom att “programmera om” hudceller som tas fram från en bit hud från patienten. De cellerna har samma genetiska uppsättning som individen och bör bete sig på liknande sätt.

– Det här experimenten är väldigt värdefulla för min forskning där jag vill förstå vad som händer på molekylnivå.

Femtio-åttio procent av bakgrunden till anorexia nervosa beror på ärftliga faktorer. Stora genetiska studier har nyligen visat att varianter av gener som är relaterade till hur vi reglerar bl a kroppsvikt är överrepresenterade i anorexi.

Viktigt med ny kunskap

Ida Nilsson har forskat om anorexi i femton år och menar att mycket har hänt under de senaste fem åren, fram för allt hur man ser på sjukdomen.

– Den stora resan tycker jag är att det gått från att det knappt sågs som en psykiatrisk diagnos till att det nu ses som både detta och en metabol sjukdom och att genetiken blivit tydligare.

Ida Nilsson hoppas att hennes forskning ska bidra till att det tas fram läkemedel som riktar in sig på de aptitreglerande systemen i hypotalamus för att kunna bryta självsvälten. Men det är också viktigt att få ut kunskapen att det finns biologiska orsaker till sjukdomen, inte minst för de som är drabbade.

-Fortfarande lever missuppfattningen kvar att det bara handlar om att banta och att den drabbade bara borde kunna lära sig att äta. När jag berättar om min forskning för de patienter som är med i mina studier så är de otroligt tacksamma att vi forskar om det här. De har varit sjuka länge och förstår inte själva varför de inte kan komma ur det.

Visste du att:

• Debutåldern för anorexia nervosa ligger vanligen i åldrarna tolv till arton år
• Cirka tjugofem procent av patienter med anorexia nervosa har också autistiska drag
• Femtio till sjuttiofem procent har en samsjuklighet med depression och ångest

Har du själv ätstörningar eller har någon i din närhet som du tror har problem kontakta din vårdcentral. Du kan också gå in på SHEDO.se och få stöd där.

Källor förutom intervjun:
Neurovetenskaplig psykiatri (2018), Christoffer Rahm
Barn-och ungdomspsykiatri (2015), Christoffer Gillberg, Maria Råstam, Elisabeth Fernell (Redaktörer)
Vårdguiden 1177