Patrik Andersson vill minska dödligheten av hjärntumörer
Ödem, ansamling av vätska i hjärnan, bidrar till dödligheten av hjärntumörer. Patrik Andersson, en av Hjärnfondens postdoktorala stipendiater, vill hitta sätt att behandla eller förhindra uppkomsten av ödem så att fler drabbade överlever.
Namn: Patrik Andersson
Universitet: Harvard Medical School / Massachusetts General Hospital, Boston (affilierad vid Karolinska Institutet)
Forskningsområde: Hjärntumörer
Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?
I min forskning fokuserar vi på den vanligaste hjärntumören hos vuxna, så kallad glioblastom. Tillgängliga behandlingsalternativ innefattar kirurgi, strålning och cytostatika. Tyvärr är effekterna av sådan behandling i bästa fall kortvarig, och patienter dör vanligtvis inom 18 månader. Dödligheten kan bero på många olika faktorer, däribland så kallat ödem. Ödem är ansamling av vätska inom vävnaden, i det här fallet hjärnan. Det i sig kan vara dödligt, och bidrar till minskad effekt av behandling. I min forskning försöker vi att behandla, alternativt förhindra ödem i hjärntumörer och därmed minska dödligheten.
Hur kommer dina forskningsresultat att hjälpa personer som är drabbade av hjärntumör?
Om vi kan förhindra ödem kommer det ha stor inverkan på patienter. Först och främst kan vi undvika ödem-relaterad dödlighet, men även förbättra livskvaliteten då ödem kan orsaka huvudvärk, nedsatt kognitiv funktion, och permanenta hjärnskador. Genom minskad ödem hoppas vi även kunna göra tillgänglig behandling mer effektiv, något som det redan finns bevis för.
Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?
Det finns många utmaningar inom hjärntumörer. En stor utmaning är att få potentiella läkemedel levererade till själva tumören. Ödem bidrar till ett ökat tryck i hjärnan, vilket ytterligare försvårar åtkomsten för läkemedel. Genom minskat ödem ger vi tillgängliga läkemedel optimal chans att ha en effekt, samt ger läkare mer tid att hitta en effektiv behandlingsstrategi.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?
Hjärnan har alltid fascinerat mig. Jag tog en kurs i psykologi under tiden i gymnasiet, men insåg att det var för abstrakt för mig. Istället blev det biologi och under min utbildning inom biomedicin på Karolinska Institutet var det främst neurologi och onkologi som intresserade mig. Under min doktorandtid studerade jag onkologi, men när jag valde forskningsgrupp för min postdoktorala utbildning tog jag chansen att kombinera mitt intresse för hjärnan och onkologi.
Vad är din drivkraft som forskare?
I grunden är det min nyfikenhet. Jag vill alltid veta mer och förstå hur saker fungerar, främst inom biologi. Den yttersta drivkraften, vilket är varför jag valde att forska i Boston, är chansen att bidra till förbättrad behandling och överlevnad hos patienter.
Fakta om hjärntumörer:
- I Sverige drabbas cirka 2 000 personer varje år
- Hjärntumörer kan vara godartade eller elakartade
- Godartade tumörer växer långsamt och avgränsat från själva hjärnvävnaden
- Elakartade växer in i hjärnvävnaden och är svårare att operera bort
- Prognosen vid hjärntumör varierar, men det går ofta att få bra behandling