“Hjärnan bara pajade och det fanns ingen kraft över”

Mayvor ställde höga krav på sig själv att prestera på arbetet, samtidigt som hon upplevde omgivningens krav som övermäktiga och hon tampades ständigt med dåligt samvete över att hon inte hann vara med sin son.

Som nyutexaminerad ekonom hade Mayvor tagit jobb som ekonomiansvarig för ett företag på orten där hon bodde. Men jobbet blev inte som hon hade tänkt sig. Arbetsuppgifterna hopade sig – både egna och andras gamla som hade blivit liggandes. Dessutom var hon ensam kvinna på arbetsplatsen och utsattes för trakasserier av chefen. Det tog hårt på henne och hon grät ensam inne på sitt kontor. Och på grund av att hon arbetade så långa dagar fick hennes lilla son vara mycket hos sin mormor.

– Jag fick dåligt samvete hela tiden när jag inte fick vara med min son så mycket som jag ville. Och jag fick dåligt samvete när det kändes som om jag inte kunde jobba så snabbt som jag trodde att jag borde.

Skämdes över att inte klara sitt jobb

– Samtidigt märkte jag att jag började glömma sådant som jag inte hade glömt tidigare. Jag kom till jobbet och satt framför datorn utan att få något gjort och utan att förstå vad jag skulle göra. Jag tappade bort siffror och jag började stänga min kontorsdörr för jag skämdes över att jag inte klarade av att göra mitt jobb.

Men ingen såg hur dåligt hon mådde eller frågade hur det var med henne. Trots allt pusslande för att få livet att gå ihop blev hon uppsagd från sitt arbete. Då brast allt och hon blev sjukskriven.

Hjärnan slutade fungera

– Hjärnan bara pajade och det fanns ingen kraft över till varken min son, min mor, mig själv eller något annat. Hela mitt liv kändes som spillror av ordfragment och vilsenhet. Jag var helt förlamad i tanke och själ. Jag låg under täcket och frös fullt påklädd, och jag sov, och sov, och var ändå genomtrött.

Under åren som följde försökte Mayvor komma tillbaka, men det gick trögt och hon blev deprimerad. Hon började studera, men orkade inte fullfölja utbildningen, fick värk i kroppen och diagnostiserades senare med fibromyalgi och trötthetssyndrom. Hon hade svårt med alla måsten. Det var först flera år efter sin första sjukskrivning som hon förstod vad hon hade drabbats av. Begreppet ”utbrändhet” började florera i medierna och tillståndet fick både ett namn och en diagnos.

Önskar hon hade fått hjälp tidigare

– Hade jag redan från början fått hjälp att hantera min inre stress och mina och andras krav, hade jag kanske kunnat jobba och få ett hyggligt liv. Idag är mitt liv utanför samhället. Jag känner att jag inte tillhör det längre och inte har gjort på många år. Jag kan inte göra det andra kan längre.

Tillslut flyttade Mayvor till ett hus på landet för att få lugn och ro. Det var avkopplande att inte behöva möta en massa folk när hon gick till affären och hon kunde finna lugn i att påta i trädgården. Men hennes erfarenheter har gjort att hon har kommit till kloka insikter:

– Vi behöver ställa mindre krav på oss själva och vår omgivning för att livet ska bli skönare att leva.