Finns det ett samband mellan inflammation och depression?

I hjärnan finns nervkretsar som signalerar dels obehag och motvilja, dels belöning och njutning. De är centrala för våra beslut, handlingar och hur vi mår. När vi är friska råder det balans mellan de här nervbanorna men vid olika sjukdomstillstånd rubbas den. Då kan man uppleva en känsla av obehag, olust och känna sig deppig.

– Vi studerar hur inflammation ger upphov till obehag, sänkt stämningsläge och kognitiva symptom, säger David Engblom, professor vid Linköpings universitet.

Inflammation påverkar stämningsläget

Multipel skleros (MS), reumatism och influensa är exempel på sjukdomar där balansen är rubbad pga en pågående inflammation. Men även vid neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer och psykiatriska tillstånd som depression, finns inflammation med som en komponent som påverkar stämningsläget. Det finns studier som tyder på att inflammation kan vara en bidragande orsak till depression. Dessutom finns det en ökad risk att få en depression vid kroniska inflammatoriska sjukdomar som exempelvis MS.

– Min forskargrupp undersöker de molekylära mekanismer och nervcellskretsar som gör att man mår dåligt om man drabbas av exempelvis inflammatoriska sjukdomar eller depression. För att studera det använder vi avancerade metoder för genetisk manipulering i möss.

Vid en inflammation engageras vårt immunsystem och de vita blodkropparna aktiveras för att försvara kroppen. De frigör molekyler, sk cytokiner, som bl a kan binda till blodkärlens väggar. Cellerna i kärlväggen frisätter signalmolekyler och i hjärnan aktiverar de här molekylerna hjärnans immunceller, mikroglia.

Hjärnans immunceller

I tidigare studier har forskarna visat att mikrogliacellerna skickar ut faktorer som är viktiga för obehagskänslor. Det studerades med hjälp av en avancerad teknik, kemogenetik, i möss. Kemogenetik går ut på att forskarna gör så att mikrogliacellerna bildar en designad mottagarstruktur, eller receptor, på cellytan. Receptorn kan bara aktiveras av en särskild substans som inte finns naturligt förekommande. Genom att ge mössen substansen så aktiveras mikrogliacellerna.

Forskarna i David Engbloms grupp aktiverade mikrogliacellerna när mössen befann sig i en viss miljö. Därefter undvek mössen den miljön, något som forskarna tolkar som att djuren inte gillade upplevelsen.

Forskarna testade också att hämma mikrogliacellerna. När de inte kunde aktiveras så fick inte mössen obehagskänslor trots att de hade en inflammation i kroppen. På så sätt kunde forskarna dra slutsatsen att mikrogliacellerna fungerar som en länk mellan inflammationen och obehagskänslan.

Nu vill David Engblom i detalj ta reda på vilka nervkretsar som påverkas av de molekyler som mikrogliacellerna skickar ut.

Avancerade metoder kan ge svar

– Vi har börjat förstå vilka kretsar i hjärnan som är aktiva vid obehag och depressivitet och att prostaglandiner och melanokortiner är centrala för obehag och sänkt stämningsläge vid olika sjukdomsliknande tillstånd. Nu vill vi knyta ihop dessa fynd och förstå mekanismerna på en djupare nivå.

Även här kommer forskarna att använda en avancerad genetisk metod, optogenetik. Metoden bygger på en kombination av genetisk modifiering och ljus för att kontrollera specifika händelser i utvalda celler. Enskilda nervceller i hjärnan modifieras med en gen som producerar ett ljuskänsligt protein. De celler som modifierats kan därefter genom ljuspåverkan, slås av eller på som en strömbrytare.

Med den här metoden kan forskarna på ett mycket detaljerat sätt studera vilka celler i hjärnan som har betydelse för obehagskänslan. Genom att aktivera cellerna med ljus när mössen är på en speciell plats kan de se hur mössen reagerar och om de undviker den platsen.

– Jag hoppas att våra resultat kan komma att ligga till grund för nya behandlingar riktade mot lidande utlöst av inflammation och att de också kan vara relevanta för förståelsen av psykiska sjukdomar så som depression.

Vad betyder stödet från Hjärnfonden?

– Dels är det väldigt hedrande att få bidrag från Hjärnfonden men det viktigaste är att den forskning vi gör blir bättre tack vare stödet.