Om att inte bli trodd i sin migrän och jakten på rätt behandling – Del 2

När jag som 15-åring drabbades av migrän förstod jag inte alls vad det var. Men det gjorde min pappa, eftersom han själv led av det. Jag gick till läkare fler gånger med mina besvär men blev inte trodd utan i stället hemskickad med Alvedon och tabletter mot illamåendet. Attackerna fortsatte, kanske en gång i månaden, och jag stod inte ut för varje gång blev jag liggande i mellan sex timmar och upp till två dygn. Till slut gav min pappa mig en tablett han fått mot migrän och det var himmelriket. Attacken mattades av innan den hann bryta ut och jag kände mig fri! Då gick jag tillbaka till läkaren och sa att jag måste få migränmedicin och så blev det.

Allt fler migränattacker

Attackerna började efter en tid eskalera och blev fler och fler. Jag visste inte att man kunde ha så här ont så ofta. Nu kom migränen fem dagar i veckan och jag bestämde mig för att uppsöka vården igen. Jag träffade flera olika läkare som alla bedömde olika. Och ingenting jag provade gjorde mig bättre. Jag förde dagbok för att hitta mönster men det fanns inga. Det jag kunde se var dock att attackerna ofta kom när någon typ av spänning släppt, efter en intensiv dag eller vecka. Efter en natt med orolig sömn kunde jag vakna med känningar direkt.

Provade flera olika mediciner

Jag provade betablockerare som är vanligt att ta förebyggande. Jag testade flera olika mediciner mot själva attackerna, men den jag redan åt var den enda som fungerade någorlunda. Den här medicinen var väldigt stark och eftersom jag behövde ta ganska många doser flera gånger i veckan var den inte helt optimal. Jag provade akupunktur och massage, tyvärr utan resultat. Jag kände mig helt matt och visste inte hur jag skulle klara av arbets-, vardagslivet och mig själv.

Under den här perioden kände jag mig totalt instängd i en bubbla av oro och smärta. Till slut fick jag träffa en neurolog som letade efter patienter till en studie för ett nytt läkemedel. Jag blev upplyst om att alla smärttillfällen jag haft verkligen hade varit migrän! Det kändes som en lättnad; det var som jag trodde! Jag hade ju vid det här laget lärt mig känna igen känslan och smärtan. Genom huvudvärksdagboken kunde vi inte se några tydliga mönster heller, men neurologen kunde ändå konstatera: Kronisk migrän. Och att livet jag hade inte var hållbart och att vi behövde hitta en fungerande behandling!

I nästa del av artikelserien berättar jag om hur jag äntligen hittade rätt behandling och hur jag lever med min kroniska migrän idag.

Läs del ett av Maries migränberättelse här.
Läs del tre av Maries migränberättelse här.