Överlevnad till högt pris – Att skydda hjärnan men inte tumören

Idag överlever mer än 80 procent av de barn som drabbas av cancer i hjärnan. Tack vare framsteg inom diagnostik och behandling lyckas man i de allra flesta fall få bort hjärntumören. Men behandlingen, särskilt strålningsbehandling mot hjärnan, har ofta svåra biverkningar som slår till några år senare.

Klas Blomgren, professor vid Karolinska Institutet har fått forskningsstöd från de pengar som Team Rynkebys Skolloppet samlat in till Hjärnfonden Han vill hitta ett sätt att strålbehandla patienter utan att deras hjärnor ska ta skada.

Bota utan att skada

– Jag arbetar också som barnonkolog och träffar många patienter med hjärntumör. Lyckligtvis överlever de allra flesta, men de får svåra problem eftersom behandlingen skadar deras hjärnor. Det vill vi ändra på, berättar Klas Blomgren.

Vilka skador får patienterna efter sin strålbehandling?

– Många får nedsatt intellektuell förmåga, problem med inlärning och minne, hämmad tillväxt. Nedsatt intellektuell förmåga är särskilt begränsande för möjligheten att leva ett normalt liv. Det kan handla om att inte klara skolan, vara socialt isolerad, inte få arbete eller ha en livspartner i samma utsträckning som sina jämnåriga. Dessa sent uppträdande komplikationer utvecklas under 2-10 år och kan resultera i utanförskap, isolering och en oförmåga att leva ett självständigt liv.

Berätta om din forskning, vad vill du undersöka?

– Att strålning dödar cancerceller är välkänt, men varför den övriga hjärnan skadas vet vi inte så mycket om. Vi har upptäckt att det i stor utsträckning är samma mekanismer som ligger bakom naturligt åldrande, men att det går oerhört mycket snabbare. Vi tror att det beror på att en slags immunförsvarscell i hjärnan skadas av strålningen men inte dör genast utan ligger kvar och orsakar en skadlig inflammation. Därför vill vi bryta den skadliga inflammationen.

Litium kan vara svaret

– Vi har funnit att ämnet litium både har en skyddande effekt mot akut skada på hjärnan och att det stimulerar läkning, men utan att skydda eller stimulera tumörcellerna. Det vill vi undersöka närmare i en klinisk studie, alltså en studie på patienter. Om vår studie slår väl ut kan litium bli den första behandlingen mot de kognitiva svårigheter som uppstår efter en strålbehandling.

Vad hoppas du åstadkomma med er forskning?

– Vårt syfte är att behandla och/eller förebygga skadorna som uppstår i hjärnan efter strålbehandling, utan att kompromissa med effekten av tumörbehandlingen. Om de sena komplikationerna hos de barn och vuxna som överlever sin cancersjukdom kan minskas, skulle de botade individerna kunna leva ett friskare liv. Det skulle också minska lidandet för de drabbades familjer, och reducera de medicinska och sociala kostnaderna för samhället. Att inte bara rädda livet, utan också livskvaliteten.

Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?

– Resultaten är svåra att mäta. När det handlar om kognitiv försämring finns bara neuropsykologiska tester att tillgå. En stor utmaning är också att det här är en ”efterbehandling”, alltså att vi behandlar när skadan redan är skedd. Så när den här studien är klar och vi ser att litium fungerar, vill vi prova att ge litium redan under strålbehandlingen eftersom vi hoppas på en ännu större skyddseffekt då. I slutändan kanske vi kan ge litium redan innan strålning.

Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?

– Det är här vi kan göra som störst skillnad för våra patienter. Det är en sak att rädda livet på någon genom strålbehandling men komplikationerna är att alldeles för högt pris att betala. Hjärnan är det viktigaste organ vi har, det är vår identitet och det är här själen sitter. Om jag vill provocera mina kollegor som inte är hjärnforskare så brukar jag säga att alla andra organ är bara där för att serva hjärnan, avslutar Klas med ett skratt.