Hjärnforskningens snabba utveckling ger hopp
Professor Lars Olson har arbetat som hjärnforskare i 60 år och är en av Hjärnfondens grundare. Här berättar han om vilka stora framsteg som har skett – och om de stora genombrott som väntar
Sedan jag började med hjärnforskning på 60-talet har utvecklingen gått väldigt snabbt. Vi har fått se nya behandlingar av bland annat Parkinson, depression, MS och stroke. Nu tycks dessutom de första medicinerna som kan bromsa Alzheimer vara på gång. Allt detta hade inte varit möjligt utan människors stöd till hjärnforskningen.
Tidigt i min karriär insåg jag att det var svårt för oss hjärnforskare att få finansiering. Därför var jag 1994 med och grundade Hjärnfonden, vilket har förbättrat situationen avsevärt. Resurser är dock fortfarande en stor utmaning. Jag upphör aldrig att förvånas över att staten inte satsar mer på hjärnforskningen, trots att nya framsteg är en angelägenhet för oss alla.
Hjärnan är inte bara vårt mest komplexa organ, utan också det i särklass viktigaste. Ett tecken på det är att sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar i hjärnan utgör nio av de tio vanligaste orsakerna till förlorade friska år. Många drabbas hårt av hjärnans diagnoser – som stroke, Alzheimer, Parkinson, bipolär sjukdom, MS, depression, ryggmärgsskador, migrän, beroendesjukdom, ALS hjärnskador och andra sjukdomar. Tack och lov pågår en hel del hoppingivande hjärnforskning.
Vi lär oss hela tiden mer om demens och andra neurodegenerativa sjukdomar, bland annat tack vare allt bättre avbildningstekniker. Utvecklingen av implantat som kan lindra symptom eller kompensera för funktionsnedsättningar går snabbt framåt. Och användningen av skräddarsydda antikroppar ger oss helt nya möjligheter att ”skjuta prick” på sjukdomar i hjärnan.
Jag är övertygad om att vi, tack vare alla ambitiösa hjärnforskare, relativt snart kommer att få se nya verksamma behandlingar av flera svåra sjukdomar.
Lars Olson
Professor i neurobiologi och en av Hjärnfondens grundare
Framsteg för vår kunskap om hjärnan
Här berättar professor Lars Olson om två av fjolårets Nobelpris och vilken betydelse de har för hjärnforskningen:
Nobelpriset i fysiologi eller medicin
Svensken Svante Pääbo, som fick priset 2022, har visat på skillnaderna mellan utdöda människoformer och vår tids människor.
– Det har bland annat gett oss ledtrådar om hur våra gener påverkar mottagligheten för olika infektioner och läkemedel. Detta är självklart mycket intressant ur ett hjärnperspektiv, säger Lars Olson.
Nobelpriset i kemi
Priset gick 2022 till Barry Sharples, Morten Meldal och Carolyn Bertozzi, bland annat för så kallad klickkemi.
– Det innebär att forskare på ett effektivt sätt kan koppla ihop specifika molekyler. Detta ger oss nya möjligheter att ta fram specifika läkemedel för olika sjukdomar, inte minst i hjärnan, säger Lars Olson.
