Kärleken sitter i hjärnan

Det är i det så kallade limbiska systemet i hjärnan som våra beteendeimpulser genereras. Nerverna här styrs av kemiska signaler och är helt avgörande för våra känslor. Under förälskelsefasen är det de kemiska signalämnena, vars uppgift är att överföra information mellan cellerna, som frigörs i ”känslohjärnan” och ger upphov till kraftiga känslor av njutning. Ett av ämnena som ligger bakom förälskelsen är dopamin. Att nivåerna av dopamin ökar i hjärnan hos en förälskad person har man kunnat studera i magnetkamera.

– Förälskelsefasen ser nästan ut som en beroendesjukdom, säger Åke Pålshammar, neuropsykolog vid Uppsala universitet. När dopaminet ”kickar in” i hjärnans belöningsområden vid förälskelse blir upplevelsen stark och mäktig och liknar faktiskt den som brukar finnas vid utvecklandet av ett beroende.

Om känslosystemet i hjärnan inte aktiveras så blir det heller inga känslor, då nerverna här är helt avgörande för våra känslor. Enligt Åke Pålshammar finns det inget fog för att säga att kärleken sitter i hjärtat. Den sitter i hjärnan.

Hjärtat regleras av nerver från hjärnan och när det behövs ger ”känslohjärnan” kommando till hjärtat att slå snabbare. Det sker helt automatiskt, både när man blir rädd och när man blir förälskad. Vi får även reaktioner i olika delar av kroppen som spänningar i magen, svettningar och darrningar på rösten. Allt detta styrs av hjärnan, som också registrerar att sådana förändringar i kroppen sker. Den förälskade kan bli irrationell och göra helt oväntade saker när hjärnans förstånds- och kontrollområde (frontalloberna) loggar ut och lyckokänslorna tar över.

– Alla vet hur förälskelsen känns och tack vare forskningen vet vi också vad som händer i hjärnan när vi blir kära. Det går till och med att se på bild, säger Anna Hemlin, generalsekreterare på Hjärnfonden.