Hjärnfonden
Ge en gåva
Ett porträtt på hjärnforskaren Mattias Andréasson.

Text: Sofia Ström Bernad

Digital skribent

Lästid: 3 minuter

Parkinsonforskning med hjälp av nervtrådar i huden

Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism, en grupp neurodegenerativa sjukdomar som liknar Parkinson, kan ofta påminna mycket om varandra. Men sjukdomarna kräver olika behandling och omhändertagande varför det är viktigt att kunna skilja dessa sjukdomar åt. Just det vill Mattias Andréasson, Hjärnfondens stipendiat, göra genom att studera hudens nervtrådar.

Stipendiat 2024

Namn

Mattias Andréasson

Universitet

Karolinska Institutet

Forskningsområde

Fintrådsneuropati vid Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism

Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka? 

– Min forskning rör Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism. Atypisk parkinsonism är en sjukdomsgrupp som utgörs av olika neurodegenerativa sjukdomar som i tidigt skede ofta kan likna Parkinsons sjukdom, men över tid kännetecknas av andra symtom och besvärsbilder, som i regel inte svarar lika väl på vanliga parkinsonläkemedel.  

Det behövs verktyg för att bättre kunna skilja dessa sjukdomsgrupper åt, förstå hur de utvecklas över tid och på så vis anpassa behandlingar på bästa sätt för den enskilde patienten. 

I min forskning studerar vi hur nervceller utanför hjärnan, i hudens nervtrådar, fungerar och ser ut i mikroskopet vid dessa sjukdomar. Genom att undersöka hudens svettförmåga och ta millimeterstora hudbiopsier vill vi studera om nervtrådarna kan ge oss ökad kunskap och förståelse rörande sjukdom och sjukdomsutveckling över tid. 

Hur kommer din forskning att kunna hjälpa personer som är drabbade av Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism? 

– Min förhoppning är att vårt arbete ska generera mer kunskap om hur nervtrådarna utanför hjärnan mår och fungerar vid Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism. Om vi kan finna en markör i huden som berättar om hur symtom och sjukdomsbild utvecklas över tid, skulle detta vara värdefullt för den enskilde patienten både i samband med diagnostik och uppföljning över tid. En sådan markör skulle dock först behöva undersökas i ytterligare studier för att säkerställa dess värde. 

Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde? 

– Varje person med Parkinsons sjukdom eller atypisk parkinsonism är unik, det vill säga sjukdomsbilden kan se väldigt olika ut. Detta innebär en utmaning när vi studerar dessa sjukdomar på gruppnivå, då vissa forskningsresultat kanske inte stämmer för alla patienter. I framtiden tror jag forskningen måste ta ökad hänsyn till detta, och försöka finna markörer som är relevanta för vissa, men kanske inte alla, patienter med Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism.  

Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning och just området Parkinson och atypisk parkinsonism? 

– Jag har jobbat som läkare i neurologi sedan 2011 och träffat många patienter med dessa sjukdomar. Det är mycket spännande att forskningen går framåt inom detta fält, där vi i framtiden hoppas finna en behandling som bromsar sjukdomsförloppet. 

Jag lär mig mycket av de patienter och anhöriga jag träffar; om hur vardagen med en kronisk neurologisk sjukdom ser ut och vilka besvär som patient och anhöriga upplever är viktigast att lindra.  

Vad är din drivkraft som forskare? 

– Min forskning är patientnära och många av de frågeställningar jag studerar bottnar i erfarenheter från möten med patienter och anhöriga. Att genom forskning försöka öka kunskapen om de symtom, besvärsbilder och frågor som jag tar del av i patientmöten driver och motiverar mig i mitt forskningsarbete. 

Vad innebär det här stipendiet för dig? 

– Det här stipendiet gör att jag har möjlighet att avsätta tid för forskning kring dessa patientgrupper vid sidan om mitt kliniska arbete som neurolog. Att få kombinera kliniskt arbete med forskning är en förutsättning för att kunna bedriva min patientnära forskning, där många av våra patienter och anhöriga deltar. 

Här kan du läsa om vilka fler som fått Hjärnfondens stipendium. Stipendierna kan delas ut tack vare Postkodlotteriet och deras lottköpare. 

Relaterat

Oscar Fernandez-Capetillo, professor på institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet.

I dag går det inte att stoppa ALS, men lovande hjärnforskning pågår

Vid ALS bryts nerver som styr muskler ner, vilket gör att patienterna blir alltmer förlamade. De flesta dör några få år efter diagnos, ofta till följd av andningssvikt. Här berättar professor Oscar Fernandez-Capetillo om behovet av framsteg inom ALS-forskningen.
Eva Hedlund, professor i neurokemi, forskar om ALS vid Stockholms universitet. Foto: Sören Andersson

ALS-forskning i framkant ger hopp för framtiden

Forskningen kring den obotliga sjukdomen ALS har tagit jättekliv de senaste åren. På Stockholms universitet forskar man på olika typer av nervceller, för att bättre förstå hur ALS uppkommer.
Karin Forsberg forskar om ALS vid Umeå universitet

ALS-forskaren: “Vi befinner oss vid en brytpunkt”

Flera nya bromsmediciner mot ALS testas just nu och neurologen och forskaren Karin Forsberg känner sig hoppfull inför framtiden: – Vi börjar faktiskt se ljuset i tunneln, konstaterar hon. Att drabbas av ALS är en tragedi både för den sjuke och för omgivningen. Idag finns inget botemedel och sjukdomen leder oundvikligen till döden, genom att kroppen förlamas bit för bit.
Hjärnfondens stipendiat 2023, Jenny Larsson.

Jenny Larsson vill hitta behandling för gångstörningar

Med en åldrande befolkning ökar utmaningarna med gångstörningar, vilket kan leda till fler fall och ökad risk för dödlighet. Hjärnfondens stipendiat Jenny Larssons forskning syftar till att förbättra utredning och behandling för de som drabbas.

Epigenetik i kampen mot obotliga hjärntumörer    

Ponsgliom är en i dag obotlig form av hjärntumör som framför allt drabbar barn. Hjärnfondens stipendiat Letian Zhang utforskar epigenetiska mekanismer i hjärntumörer, särskilt inom pons gliom, för att kartlägga vägen för målinriktade terapier och individanpassade behandlingar.
Bild på Katharina Stibrant Sunnerhagen.

”Det krävs nya forskningsframsteg för att stroke ska kunna stoppas”

WHO:s expert på strokerehabilitering, professor Katharina Stibrant Sunnerhagen, leder en stor forskargrupp som får stöd från Hjärnfonden. Här berättar hon om sitt livsviktiga arbete – och förklarar varför gåvor till hjärnforskningen är så viktiga.
shaped face

Swisha en gåva till 90 112 55
eller engagera dig på
ett annat sätt.

Stöd forskningen

Stöd oss

Egen insamling

Starta