Jonas äventyrar för psykisk hälsa

Totalt har extremsportaren Jonas Böhlmark varit ute på sitt äventyr i 20 månader. Han har bland annat sprungit ett maraton om dagen genom Finland, cyklat runt Nordeuropa, sprungit från Malmö till Mora och skidat från Mora till Kebenekaise. Just nu paddlar han hela vägen från Narvik i Norra Norge till Skottland, ensam på en SUP-bräda på det kalla ogästvänliga havet.

Han befinner sig längst Tysklands kust när vi når honom. Dagen måste ofrivilligt tillbringas med att vila, eftersom SUP-brädan skadades igår.

Varför gör du det här?

– För att jag vill öka kunskapen och minska stigmat kring bipolär sjukdom. Men framförallt vill jag bevisa att man kan kontrollera sin sjukdom och inte bara leva ett friskt och högfungerande liv utan även utmana sig själv och uppnå i princip omöjliga saker trots att man har diagnosen.

För Jonas Böhlmark identifierar sig inte längre med sin diagnos. Han är inte bipolär, han har en bipolär diagnos.

Jonas Böhlmark insjuknade första gången i en psykos 2010 när han var 19 år och fick då diagnosen bipolär sjukdom. Tio år senare fick han sin andra psykos. Som ett led i tillfrisknandet och för att uppmärksamma sjukdomen bestämde han sig då för att tillsammans med sin bästa vän skida från Dalarna till Ryssland. Att komma ut med sjukdomen upplevde han som något både positivt och negativt.

– Jag blev offentlig med min psykos samtidigt som jag var sjukskriven och hela ekonomin hade kraschat. Och diagnosen är väldigt stigmatiserande. Vem vill dejta eller anställa en kille som är bipolär? Å andra sidan fick jag chansen att ställa folks förväntningar på huvudet och att visa att man kan klara fantastiska saker trots sin diagnos.

Jonas har alltid tränat mycket och han har lärt sig att det är en stor och viktig friskhetsfaktor. När han var yngre var det hans föräldrar som pushade honom när han mådde dåligt. De körde honom till ett gym med löpband, eller till ett berg, och såg till att han sprang.

– Om jag gav upp efter 15 sekunder så pushade de mig att fortsätta. Så kunde det fortsätta i 1,5 timme innan jag plötsligt kom igång. Och efter att ha sprungit maxintervaller i 30 minuter glömde jag att jag mådde dåligt. Problemet är bara att man inte vill träna själv när man mår dåligt

Idag är den aktiva livsstilen ett måste. När Jonas är på äventyr kör han stenhårt åtta timmar om dagen. Hemma tränar han minst två till tre timmar om dagen. Och han har total självinsikt om hur han måste leva med sömn och rutiner för att må bra.

– Medicin är viktigt, men det är vad du gör utöver den som bestämmer hur bra du kan må. När jag är ute hela dagarna och anstränger mig till max så lever jag som människan gjorde förr. Det är fruktansvärt hårt men jag lever ursprungligt. Jag får dagsljus hela dagen och jag blir fysiskt trött så att jag sover om nätterna. Jag ligger sällan vaken om nätterna med oroliga tankar – möjligen kan jag vakna för att jag ligger på en sten.

Han har också järnkoll på om symtom på sjukdomen börjar blossa upp.

– Man kan inte bli manisk på Nordsjön, då dör man.

För drygt sex månader sedan upptäckte han faktiskt tecken på att han inte mådde bra. Han kände sig stressad, var fysiskt slut efter att paddlat hela Nordsjön och var oroad över att så få medier uppmärksammade resan. Något som är otroligt viktigt för Jonas eftersom han är beroende av sponsorer och förfrågningar om föreläsningar för att dra in pengar till det fortsatta äventyret.

– Jag kan skilja mellan friska och sjuka tankar, och nu började jag känna mig förföljd och jag förstod att jag måste agera.

Jonas tog in på hotell, började med extra medicin samtidigt som hans pappa hoppade i bilen och körde hela vägen från Stockholm till Västkusten. Därefter följde en vecka i ett hus med tryggt socialt umgänge, begränsat med stimuli, och gott om mat och sömn. En vecka senare kände sig Jonas redo att fortsätta äventyret.

Enligt Jonas är självinsikt och självkontroll de två nycklarna till att leva ett så friskt liv som möjligt.

– Oavsett hur trött jag är måste jag ta min medicin. Och oavsett hur kul jag har om jag är ute med vänner så måste jag gå hem klockan 23. Och jag kommer aldrig att kunna dricka mer än två öl i hela mitt liv.

Livsstilen med elitträning har också skyddat honom.

– Jag har något meningsfullt att bygga på, jag lever på ett hållbart sätt för att jag vill lyckas med mitt äventyr. Jag vill till exempel sova bra, eftersom det ökar min kropps svar på träningen. Men motivationen kan komma från andra saker. Det kan vara att man vill lyckas i sina universitetsstudier eller att man vill må bra för sin familjs skull.

Samtidigt poängterar han att alla som drabbas av bipolär sjukdom har olika förutsättningar och att sjukdomen ter sig olika för alla. Att en livsstil som passar honom inte behöver vara en lösning för någon annan.

Hans grundskydd mot skov i sjukdomen är idag mycket högre än när han var yngre.

– Då räckte det att någon kom fram på stan och sa “vilken bra kille du är” för att signalsubstanserna skulle skjuta i höjden. Nu krävs det större saker. Men händer något allvarligt, att en anhörig skulle gå bort till exempel, då blir det svårt att förhindra.

Jonas Böhlmark vet inte hur långt hans äventyr blir. Han lever dag för dag och njuter av att känna tacksamhet för de enkla tingen. En dusch efter många dagar utan, en riktig lagad måltid när han levt på chips och mjölk i några dagar, ett mänskligt möte.

– Det som jag är mest fascinerad över med den här resan är faktiskt hur snälla vanliga människor är. Hur mycket hjälp och kärlek jag fått av fullständiga främlingar. Det har varit det största äventyret.