Text: Emelie Bäckelin
Vetenskaplig redaktör och skribent
Kategori: Alzheimers sjukdom, Forskning Alzheimers sjukdom
Lästid: 4 minuter
Alzheimerläkemedlet lecanemab ej godkänt i Europa
Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) säger nej till att alzheimerläkemedlet lecanemab ska få säljas inom EU, trots lovande forskningsresultat. Avslaget väcker debatt om balansen mellan läkemedlets effekt och dess potentiella risker.
Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA har beslutat att avslå ansökan om godkännande för det nya alzheimerläkemedlet lecanemab, känt som Leqembi, för försäljning i EU. EMA:s expertkommitté, CHMP, bedömer att de potentiella riskerna med läkemedlet överväger de förväntade vinsterna.
Reaktioner på beslutet
Det negativa beskedet var oväntat för många inom forskarvärlden och vården. Flera andra läkemedelsmyndigheter globalt har redan beviljat marknadstillstånd för lecanemab, och det var förväntat att även EMA skulle följa efter. Läkemedlet hade i så fall blivit det första i EU som inte bara påverkar symtomen, utan också den underliggande patologin, vid Alzheimers sjukdom, något som väckt stora förhoppningar om att sjukdomen en dag ska gå att besegra.
Linus Jönsson, professor i hälsoekonomi vid Karolinska Institutet, menar att EMA:s beslut är överraskande. I en artikel i Dagens Medicin från 26 juli 2024 hänvisar han till egna och andra forskargruppers analyser över vad lecanemab förväntas ge för effekt på så kallade kvalitetsjusterade levnadsår, (QALY). Han betonar att lecanemab har visat sig ha en positiv nettovinst i QALY enligt flera analyser, det vill säga att läkemedlets nytta överväger riskerna för biverkningar.
Johanna Lind är sakkunnig på Hjärnfonden och har tidigare forskat om Alzheimers sjukdom. Hon tycker att EMAs ställningstagande är svagt motiverat.
– Jag hade önskat ett mer utförligt resonemang om varför EMA bedömer den kliniska effekten som ”liten”. Det hade varit intressant att veta vad EMA bedömer som en tillräckligt stor effekt i denna typ av studier av ett läkemedel med bromsande effekt. För mig är det heller inte självklart att betrakta riskerna som alltför stora, med tanke på att Alzheimer i dagsläget är en dödlig sjukdom.
Johanna Lind
Sakkunnig på Hjärnfonden och har tidigare forskat om Alzheimers sjukdom.
Vad kan beskedet få för konsekvenser?
– Framför allt är det en stor besvikelse för många patienter och anhöriga som hade hopp om att hinna få tillgång till en bromsande behandling innan sjukdomen gått alltför långt. I ett större perspektiv riskerar Sverige och Europa att halka efter övriga världen vad gäller behandlingen av Alzheimersjuka, vilket även drabbar samhället i stort, säger Johanna Lind och fortsätter.
– Generellt sett är det viktigt med effektiv implementering av nya metoder och behandlingar, inte minst när det gäller allvarliga och kostsamma sjukdomar som Alzheimer. Ett marknadsgodkännande garanterar inte tillgång för alla som önskar behandling, men det är en avgörande milstolpe på vägen.
Omprövning begärd
Dagens Industri rapporterade i en nyhetsartikel i slutet av juli att det framkommit att EMA:s bedömning baserade sig på fler antal allvarliga biverkningar än i underlaget för tidigare godkännanden i USA och Japan, och att detta bidragit till utfallet. Det har även spekulerats att om läkemedlet hade riktats mot en mer specifik patientgrupp, såsom de utan riskgenen ApoE4, kunde resultatet ha blivit annorlunda.
Bioarctic och Eisai meddelade omedelbart efter beslutet att de kommer att begära en omprövning av EMA:s beslut. Efter att omprövningen är slutförd (vanligtvis inom 60 dagar efter att företaget inkommit med sina skäl för att begära omprövning), fattas ett slutgiltigt beslut. Tills dess lär debatten fortsätta om lecanemabs kliniska värde och risker.
Fakta om den kliniska studie som EMA bedömt
Huvudstudien som legat till grund för EMAs bedömning omfattade knappt 1 800 patienter, 50 till 90 år, med tidig Alzheimers sjukdom och med tecken på amyloidpatologi i hjärnan. Deltagarna lottades till att ingå antingen i behandlingsgruppen och få lecanemab, eller i kontrollgruppen och få placebo. Studien pågick i 18 månader. Läkemedlet ges genom infusion (dropp i armen) varannan vecka.
Behandlingens effekt mättes med ett verktyg som kallas Clinical Dementia Rating-Sum of Boxes, CDR-SB, som mäter både funktionell och kognitiv förmåga. CDR-SB används ofta för att följa en persons sjukdomsförlopp. Bedömningen görs på sex områden (”boxar”): minne, orientering, omdöme, samhällsliv, hem och hobbys samt personlig vård. Varje område bedöms på en skala från 0 till 3 där noll innebär ”normal funktion” och tre ”svår demens”. Poängen från varje område (box) läggs ihop för att få en total poäng, som kan vara mellan 0 och 18. Ju högre poäng, desto svårare påverkan på personens dagliga liv.
Behandlingsgruppen och kontrollgruppen hade samma utgångsläge på denna skala; ca 3,2 poäng, vilket motsvarar ”milda symtom”. Efter 18 månaders behandling hade de som fått lecanemab försämrats med i snitt 1,21 poäng, jämfört med 1,66 poäng i kontrollgruppoen. Det ger en skillnad på 0,45 poäng, motsvarande 27 procents bromseffekt. Det finns ingen allmänt vedertagen definition av vad som är en klinisk relevant effekt på skalan, men en halv poäng kan utgöra skillnaden mellan två tröskelnivåer avseende sjukdomens allvarlighetsgrad. Skillnaden mellan grupperna var statistiskt signifikant, vilket betyder att den inte anses kunna bero på slumpen.
Samtliga övriga kliniska effektmått visade statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna till förmån för lekanemab. Störst var skillnaden på effektmåttet ADCS-MCI-ADL, som mäter patienternas förmåga till aktiviteter i dagliga livet på en skala från 0 till 54. Här hade lekanemabgruppen minskat med 2 poäng mindre än kontrollgruppen, motsvarade en bromseffekt på 37 procent.
De biverkningar som diskuterats mest är så kallade amyloidrelaterade bildavvikelser (ARIA). Detta är förändringar i hjärnan som ses med hjälp av hjärnavbildningstekniken MRI. Det finns två typer: ARIA-E (ödem) och ARIA-H (blödning). ARIA kan i sällsynta fall resultera i dödsfall, vilket gör att dessa biverkningar betraktas som allvarliga och att behandlingen ibland behöver avbrytas. I studien var de flesta fallen av ARIA milda till måttliga, och gav inga kännbara symtom. Knappt tre procent av personerna i behandlingsgruppen upplevde symtom som huvudvärk, förvirring, yrsel, illamående, kräkningar, synförändringar eller balansproblem i samband med ARIA-E. Knappt sju procent avbröt studien på grund av biverkningar, jämfört med knappt tre procent i kontrollgruppen. Inga dödsfall kunde kopplas till lecanemab under studiens gång.
Prenumerera på Hjärnfondens nyhetsbrev
Vill du läsa fler artiklar som denna? Registrera dig idag och få vårt nyhetsbrev direkt till din e-post varje månad. Som prenumerant kommer du få tillgång till en värld av kunskap och inspiration - från intervjuer med ledande forskare och personer som har drabbats av hjärnsjukdomar till tips, råd och fakta om hjärnan.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Hjärnfondens integritetspolicy
Emelie Bäckelin
Vetenskaplig redaktör och skribent