Från kärlek till kamp för forskning - Carinas man Peter fick glioblastom

Ibland vänder livet på ett ögonblick. För Carina och Peter Larsson var mars förra året början på en efterlängtad frihet. Efter många års slit hade de sålt sitt företag och såg fram emot att njuta av livet tillsammans – att resa, umgås med barn och barnbarn, och skapa nya minnen. Men bara två månader senare förändrades allt. Peter fick beskedet om en aggressiv hjärntumör, glioblastom, och deras framtid blev plötsligt osäker.

Carina minns hur hon först började ana att något var fel. Peter, som alltid varit full av energi, blev plötsligt ovanligt trött. En dag, när hans mungipa hängde ner, tog hon honom direkt till akuten. Med hjärtat i halsgropen, oroade hon sig för en stroke. Men det som läkaren berättade var något hon aldrig kunnat föreställa sig – en obotlig hjärntumör.

– Först berättade läkarna för Peter att de hittat en slags svullnad i huvudet på honom, några centimeter stor. Redan då tänkte jag ”det måste ju vara en tumör”. Sedan började jag googla och förstod rätt snabbt att Peters chanser att överleva var försvinnande små.

Drygt två veckor senare opererades Peter i Lund. Carina frågade kirurgen om det kunde vara den där värsta tumörsorten som hon hittat i sina sökningar på nätet. Glioblastom. Kirurgen nickade och bekräftade Carinas misstankar, det var med största sannolikhet en sådan Peter hade i sitt huvud.

– Då kom tårarna. Jag förstod på riktigt att detta kommer inte att gå vägen.

Peter själv tog beskedet med lugn. Han var däremot fullt inställd, från dag ett, på det här skulle gå att fixa.

– Det var sån han var. Han klagade aldrig och visade nästan aldrig att han var ledsen. Eller jo, en gång. Den 17 april. Dagen då läkaren från Lund ringde och sa att nu finns det ingenting mer att göra. Tumören fortsätter att växa och cellgifterna biter inte. Då grät han.

De följande månaderna präglades av sjukhusbesök, behandlingar och en kamp för att förstå och hantera det nya livet. Peter, som alltid varit sprallig och ungdomlig, förändrades drastiskt. Sjukdomen tog inte bara hans hälsa utan också hans personlighet. Varje dag blev en påminnelse om den svåra verkligheten de nu levde i.

Den 7 juni, en stilla försommarmorgon, somnade Peter in, omgiven av sin familj och fåglarnas kvitter utanför fönstret. Det var en vacker, men hjärtskärande stund. Bara några veckor tidigare hade de firat sin 38:onde bröllopsdag. Det blev en dag fylld av både sorg och tacksamhet. Carina minns hur Peter, trots att han var svag, fortfarande kunde bjuda på ett leende.

Efter Peters bortgång har Carina valt att kanalisera sin sorg och frustration till något meningsfullt. Hon har startat en insamling för Hjärnfonden, med fokus på forskning om glioblastom. Hon är fast besluten att hjälpa till att sprida kunskap om sjukdomen och samla in pengar för att ge andra familjer en bättre chans.

– Jag är så otroligt ledsen och är mitt i sorgen efter att ha förlorat min fina man. Han var känd i nästan hela Halmstad och alla tyckte så mycket om honom. Nu vill jag berätta om den här hemska tumörsjukdomen och samla in pengar till forskningen. Kanske kan jag hjälpa till att få fram en bättre och mer effektiv behandling mot glioblastom. Peter ska inte ha dött i onödan, säger Carina.
Carina berättar att hon haft kontakt med ett antal forskare som arbetar med just glioblastom. Många av dem vittnar om hur forskningen går framåt, men också att en av de viktiga parametrar som fattas är finansiering.

– Det är pengar, pengar, pengar som behövs. Om Peter bara fått sin diagnos några år senare hade vi kanske kunnat rädda honom. Det är en stor sorg.

– Jag vill sprida kunskap om diagnosen och jag vill hjälpa till att samla in pengar så att forskningen kan gå framåt. Mitt mål är att sitta i en TV-soffa tillsammans med en av forskarna och prata om Peter och vilken hjälp han hade kunnat få om forskningen bara hade hunnit komma lite längre.

På kort tid har Carinas insamling nått över 100 000 kronor, en imponerande summa som visar på styrkan i hennes engagemang. Hon är medveten om att det behövs betydligt mer för att göra verklig skillnad i forskningen, men att varje krona är ett steg i rätt riktning. För Carina är detta inte bara en insamling – det är ett sätt att ge Peters liv och kamp en fortsatt mening.

– Många har varit så generösa och vill bidra till insamlingen, det är fantastiskt. Men jag märker också att en del blir lite rädda för att möta mig och min sorg, säger Carina och fortsätter:

– Bekanta jag möter på stan tittar bort. De vågar inte möta min blick. De tror att de stör om de frågar om Peter. Jag skulle vilja lyfta fram att det inte alls är farligt att fråga. Även om man inte vet vad man ska säga. Att bara säga att man är ledsen är så mycket bättre än att undvika den som är i sorg.

Genom sitt engagemang vill Carina inte bara hedra sin man, utan också ge hopp till andra som befinner sig i liknande situationer. Hon är beslutsam – Peter ska inte ha dött i onödan. Hans liv och deras kärlek kommer att leva vidare genom hennes kamp för att öka medvetenheten och driva forskningen framåt.

På Carinas insamlingssida kan du läsa vad hon själv skriver om Peter och varför forskningen om glioblastom är så viktig. Och skänka en gåva till forskningen.

Forskningen om glioblastom gör framsteg och idag fokuseras en stor del av studierna på vad som gör tumören resistent mot behandling. Alexander Pietras vid Lunds universitet har fått stöd från Hjärnfonden för att studera varför vissa tumörceller överlever strålbehandling och hur miljön i hjärnan bidrar till denna resistens. Forskargruppen har identifierat att astrocyter, en typ av hjärncell, förändras av strålning på ett sätt som kan stödja tumörcellernas överlevnad. De arbetar nu med att hitta läkemedel som kan blockera denna effekt, vilket skulle kunna förbättra behandlingen av glioblastom. Målet är att snabbt kunna testa potentiella läkemedel i kliniska studier.