Skapa en hjärnmedveten skola

En hjärnmedveten skola arbetar aktivt med att skapa en psykosocial och fysisk miljö som gynnar såväl skolans personal som elever. Samverkan med elever och vårdnadshavare har en central plats, och personal får tid och kunskap att följa upp insatser. I en hjärnmedveten skola minskar behovet av individuella anpassningar men skolan räknar också med att det finns elever som är i behov av ytterligare stöd. Planen är då tydlig, möjlig att genomföra och något som både elev, skola och vårdnadshavare är överens om. En hjärnmedveten skola gör det möjligt för skolan att uppfylla sitt utbildningsuppdrag och för elever att nå kunskapsmålen. Här kan du läsa mer om hur skolan kan bli mer hjärnmedveten.

För en mer inkluderande och hjärnmedveten skola är det viktigt att elever känner sig sedda och välkomna, särskilt de som behöver extra stöd. Genom tydliga krav, lyhördhet och en problemlösningsinriktad inställning kan skolpersonal anpassa undervisningen efter varje elevs behov och skapa en trygg och motiverande lärmiljö.

Att få eleven att känna sig välkommen kan tyckas självklart, men verkligheten ser ibland annorlunda ut. Ett vänligt bemötande, där man visar att man ser eleven och vill att hen ska lyckas, är viktigt. Detta ska gälla även om eleven inte visar tacksamhet eller ger något tillbaka. Särskilt elever som ofta blir tillsagda, tillrättavisade eller är tysta och tillbakadragna behöver känna sig välkomna och sedda. Överraska med vänlighet: hälsa eleven välkommen personligt, gratulera på födelsedagen, fråga hur de mår och om du kan hjälpa till. Gör det äkta och regelbundet. Prata med vårdnadshavarna för att få tips om vad som fungerar. För vissa elever kan skolan behöva utbildning eller stöd för att skapa anpassade strategier . Våga prova, utvärdera och hitta lösningar tillsammans. Det är okej att göra misstag, men inte att ignorera problemet eller att skjuta över ansvaret. Eleven ska alltid vara i fokus, precis som skollagen och värdegrunden säger.

Kraven på eleven bör vara på en nivå som just den eleven kan förväntas klara av. Vad som förväntas ska vara tydligt för både eleven, vårdnadshavare och skolans personal. Det gäller allt från hur man förväntas lösa en uppgift, hur man deltar i lektionen, hanterar stress, vad som gäller på rasten, till vad som krävs för att få godkänt betyg. Läraren behöver försäkra sig om att eleven förstår – anta aldrig att hen redan vet eller borde veta. Upprepa, förtydliga, sammanfatta och förenkla.

Läraren ska alltid lägga fram undervisningen så att eleven kan svara på följande:

• Vad ska jag göra?
• När ska jag göra detta?
• Hur ska jag göra detta?
• Var ska jag göra detta?
• Med vem ska jag göra detta?
• Hur länge ska jag göra detta?
• Vad händer när jag är klar?
• Vad gör jag om jag inte vet/kan utföra uppgiften?

Att vara lyhörd och fokuserad på problemlösning är avgörande. Det handlar om att uppmärksamma elevens dagsform, att lyssna till både vad eleven uttrycker och det som förblir osagt.

Ibland kan även små insatser göra en stor skillnad. Att inventera elevens intressen, förstå vad som motiverar och upptäcka deras styrkor kan ge kraftfulla resultat.

Lyhördhet innebär också att vara flexibel och beredd att ändra strategi när det behövs. Att utbilda sig om NPF och lära sig vilka anpassningar som ofta ger stöd är en viktig del. Lyssna på elevens egna tankar om vad hen behöver för att lyckas, och stäm regelbundet av insatser och strategier med både eleven och vårdnadshavarna.

Det är också klokt att ha en krisplan redo och att komma överens med eleven om vad som ska göras om något oförutsett inträffar. Håll fast vid din professionalitet, ta inte saker personligt, och försök att lösa situationer direkt så att de inte eskalerar. Om en viss strategi eller anpassning inte fungerar, är det viktigt att tänka om.

Exempelvis kanske ett bildschema har införts för att skapa tydlighet, men om utmaningarna fortfarande kvarstår kan det vara nödvändigt att se över hur det används. Här kan man fråga sig om: får alla vi lärare det att fungera på ett konsekvent sätt för den här eleven? Har eleven fått tillräcklig tid att vänja sig vid bildstödet, och hur uppfattar eleven det? Det kan hända att metoden är rätt men att den inte används på ett sätt som gynnar just denna elev, eller så är det kanske helt enkelt fel metod.

Forskning visar att en av de viktigaste framgångsfaktorerna för en lyckad inkludering av elever med NPF är att lyssna på och ta tillvara vårdnadshavarnas kunskap om vad som fungerar för deras barn. Samtidigt behöver vårdnadshavare vara lyhörda för skolans förutsättningar och så att man tillsammans kan bibehålla ett lösningsfokuserat förhållningssätt för att eleven ska lyckas.

Ljud, ljus, dofter och material kan ibland skapa onödiga distraktioner för elever. För att göra lärmiljön mer tillgänglig kan små justeringar göra stor skillnad. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) erbjuder en översikt med konkreta åtgärder som kan vara till stor hjälp för att skapa en mer harmonisk och fokuserad skolmiljö.

Klassrummets utformning spelar en avgörande roll för elever med autism. I en studie från 2022 har forskare vid KIND sammanställt forskning om den fysiska inomhusmiljön och hur den kan anpassas för att underlätta för elever med autism. Resultaten ger tydliga rekommendationer för märkbara förbättringar. Det visar sig vara gynnsamt att dela in rummet i olika zoner för olika aktiviteter, samtidigt som det bör finnas utrymme för att dra sig undan vid behov. Genom att använda persienner och ljuskällor med dimmer kan man minska risken för sensorisk överbelastning. Även ljuddämpande produkter och material kan ha stor effekt.

Skoldagens utformning behöver ibland anpassas för att möta varje elevs unika behov. För vissa kan det innebära att specialintressen integreras i undervisningen, att man hittar rätt plats i klassrummet, eller att man planerar när och var måltider intas. Det kan också handla om att skapa möjligheter för rörelse och vila vid rätt tidpunkter. Skoldagar innehåller ofta många övergångar – mellan olika moment i en lektion, mellan ämnen, eller när man förflyttar sig till platser som matsalen eller idrottshallen. Att skapa tydlighet och erbjuda stöd i dessa övergångar är särskilt viktigt för elever som lever med NPF.

För vissa elever blir undervisningen mer tillgänglig om de får möjlighet till fysisk aktivitet under lektionen. Det kan vara små saker som att klottra på ett papper, snurra på ett föremål eller ta korta micropauser. Här är placeringen i klassrummet viktig, då dessa rörelser ibland kan uppfattas som störande av andra. Även på rasterna behöver möjligheterna för aktivitet och rörelse ses över, eftersom de annars kan bli ytterligare en utmaning istället för en stunds avkoppling. Styrda rastaktiviteter eller tydliga alternativ kan vara till stor hjälp. Dessutom kan elever behöva dra sig undan från miljöer med många intryck och vila under dagen. Därför är det viktigt att tillsammans skapa en plan som är flexibel och lyhörd för elevens behov i stunden.

Att skapa en mer hjärnmedveten skola handlar inte om att ta bort något från andra elever. Tvärtom visar erfarenhet att många av dessa åtgärder förbättrar både den sociala och fysiska miljön för alla. För barn med NPF kan de dock vara avgörande för att de ska känna att de kan delta och vara närvarande i skolan.

Låt oss tillsammans bygga en hjärnmedveten och inkluderande skola – något som gynnar varje elev och hela samhället.