"Vi måste NPF-säkra skolan"

För AnnSophie Forsells båda söner fungerade lågstadiet bra, men i takt med att kraven ökade fick de allt svårare och mådde allt sämre. AnnSophie upplevde att skolan inte erbjöd stöd i den omfattning som behövdes och att hon själv i stället fick kämpa för att få den hjälp hon hade rätt till. Under perioder var hon därför själv med i skolan på förmiddagen innan hon gick till sitt jobb som undersköterska på eftermiddagen.

– Båda mina barn föll offer för att okunskap och budget gick före behov, säger hon.

AnnSophie märkte hur bristen på förståelse från lärarna påverkade sönerna negativt. Deras självkänsla sjönk, och de blev snabbt stämplade som stökiga i stället för att få det stöd de behövde. I sjätte klass blev äldste sonen sjukskriven för utmattningssyndrom, och drabbades sedan även av social fobi och depression. Högstadiet för äldsta sonen präglades av ofrivillig frånvaro från skolan och livet kändes utsiktslöst och sonen led av självmordstankar.

– När jag knackade på hans dörr på morgonen visste jag inte om han överlevt natten, berättar AnnSophie.

Också hennes yngsta son mådde så dåligt i skolan att han inte längre ville leva.

– När han gick i fjärde klass hittade jag honom med att förbereda självmord: ”Det är ingen idé att du köper julklappar åt mig, mamma, för jag lever inte då.” Då fick jag ansvariga på skolan att dra i nödbromsen.

Sonen placerades i en särskild undervisningsgrupp och resultatet märktes efter bara några veckor. Han upptäckte att han hade kapacitet att lära och ingen såg längre på honom som en lat och jobbig elev. Därför gick han också ut grundskolan med godkända betyg.

Hennes söner är idag 23 och 25 år. Trots alla bakslag har de lyckats vända nederlaget till framgång. Efter att ha läst in gymnasiet på Komvux utbildar de sig nu till fysioterapeut respektive ingenjör.

Men det tynger AnnSophie att inte tillräckligt mycket har förändrats.

– Okunskapen gör så mycket skada.

Hon vill dock inte lägga skulden på enskilda lärare.

– Jag tror de gör ett jäkla bra jobb under förutsättningar vi många gånger inte kan föreställa oss.

AnnSophie menar att det i stället handlar om att större och strukturella förändringar behövs. Därför ser hon positivt på att skolministern aviserat om ökad NPF-undervisning i lärarutbildningen – men anser inte att det räcker.

– Det kommer ju att ta 20 år innan det får någon effekt. Vi måste få till ett NPF-lyft för de lärare som i dag finns ute på skolorna.

För att nå målet måste politikerna på allvar ta itu med frågan:

– Är det någonstans kunskap och förståelse ska in är det hos våra politiker, för det här är på många sätt också en ekonomisk fråga, säger AnnSophie.

Sönernas svåra skoltid gick även ut över AnnSophie, som i flera omgångar själv sjukskrevs för utmattning. Ändå har hon hela tiden engagerat sig för att fler ska få upp ögonen för NPF i skolan. Sedan 2012 har hon samlat in pengar till Hjärnfonden – under några år genom föreningen ”Kung över livet” och på senare tid på egen hand. Sammanlagt har hon varit med och dragit in omkring 600 000 kronor och hoppas att framöver kunna arrangera en tredje NPF-gala.

– Pengarna bidrar till att forskningen, som redan idag gett otroliga resultat, kan fortsätta. Men det är också viktigt att resultaten av forskningen implementeras ute i verksamheten.

Förra året lämnade hon över en namninsamling om att NPF-säkra skolan med flera tusen underskrifter och vittnesmål till riksdagen. Hon driver också Instagram-kontot ”Kungamamman”, där hon delar med sig av sina erfarenheter.

– Jag vill vara en samhällsförändrare och bidra till en utveckling som skapar bättre förutsättningar för morgondagens barn och unga.

Stöd AnnSophie “Kungamamman” Forsells insamling

Till insamlingen