
Kategori: Stroke
Lästid: 2 minuter
"Mammas hjärna är skadad"
När Beatrice Andersson var 24 år fick hon en kraftig stroke. Hjärnfonden intervjuade henne för två år sedan – då hade hon fortfarande stora utmaningar. Här berättar hon om läget idag.
Kan du påminna om vad som hände när du insjuknande?
– Jag hade genomgått en enkel knäoperation och två dagar senare fick
jag en stroke. Varken jag eller min familj förstod vad som hände. Vi trodde att jag hade fått i mig för mycket av morfinet mot knäsmärtorna. Därför väntade vi i flera dagar med att åka till sjukhuset. Och då fanns det inte mer att göra än att sätta igång med rehabilitering.
Nu har det gått sex år. Hur har vägen tillbaka sett ut?
– Efter ett halvårs sjukskrivning började jag jobba igen. Kroppen funkade rätt bra, men jag var fortfarande väldigt hjärntrött. Så det blev flera bakslag och till slut sjukskrevs jag igen. Sedan dess har jag fått tre barn på ganska kort tid, så jag har varit föräldraledig mycket. Efter stroken kände jag att jag ville ha en stor familj.
Hjärntröttheten har fortfarande inte gett med sig?
– Nej, fast den har avtagit lite med tiden. Men för att jag ska få livet att fungera är det avgörande med en välplanerad vardag och bra med sömn.Det är ett pussel att få ihop det. Utan en fin partner och hjälpsamma mor- och farföräldrar hade det inte gått. Vi har även pratat med barnen om att ”mammas hjärna är skadad” för att de ska förstå varför jag behöver sova så mycket.
Hur ser du på framtiden?
– Jag har insett att jag kanske aldrig kommer att kunna jobba hundra procent. Det känns nästan lite pinsamt i dagens samhälle, speciellt eftersom det inte syns på mig att jag är sjuk. Men jag får försöka acceptera det.
Vad hoppas du att hjärnforskningen kan bidra med?
– Precis som när vi pratade senast så är min högsta dröm ett mirakelpiller som tar bort hjärntröttheten. Jag vet att många strokedrabbade hoppas på nya behandlingar som hjälper till med återhämtningen.
Läs den tidigare intervjun med Beatrice Andersson (då Karlsson).