Vad är ADD hos barn?

Barn med ADD har svårt med uppmärksamheten och förmågan att koncentrera sig eller att lyssna ordentligt.

Man behöver inte ha alla symtom för att få en ADD-diagnos, och flera av nedan symtom kan även föreligga utan att en ADD-diagnos är aktuell.

Här är en lista på symtom som kan förekomma:

Uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter

• svårt att fokusera på en uppgift som inte känns intressant eller motiverande
• blir lätt stört och distraherat av omgivningen
• verkar ofta disträ, dagdrömmer och svävar i väg i tankarna
• nedsatt förmåga till konsekvenstänk
• har svårt att följa en instruktion i flera led

Organisatoriska utmaningar

• svårt att planera, organisera och att genomföra aktiviteter
• tar lång tid att klä på sig på morgonen
• glömmer läxor eller skolböcker
• tappar bort saker (oftare än andra barn) 
• har svårt att hålla ordning i sitt rum

Beteendemässiga symtom

• svårt att komma i gång med aktiviteter
• svårt att komma ihåg saker
• svårt att komma i tid och att bli färdig med uppgifter i tid
• kan upplevas allmänt trött och sakna initiativkraft eller “inre motor”
• gör ogenomtänkta handlingar som leder till misstag
• skjuter ofta upp viktiga uppgifter och aktiviteter

Sociala och emotionella aspekter

• kan ha snabba humörsvängningar och vredesutbrott
• verkar inte lyssna när man pratar med barnet.
• har svårt att hitta på saker med kompisar
• kan uppleva ängslighet, oro eller ångestsömnproblem
• blyghet
• tystlåtenhet

Sömnproblem och motoriska symtom

• sömnproblem, svårt att somna och komma till ro
• motoriska svårigheter
• kan ha svårt att komma upp och igång på morgonen

Här kan du läsa om ADD hos vuxna.

Både flickor och pojkar kan ha ADD men symtomen och svårigheterna yttrar sig ofta på olika sätt. De bakomliggande orsakerna till dessa könsskillnader är inte helt klarlagda, men tros vara en kombination av biologiska, sociala och kulturella faktorer.

Det finns det vissa symtom som oftare framträder hos pojkar och andra som är mer typiska för flickor.

Det här är vanligare hos pojkar med ADD:

• mer utåtagerande beteenden och fler problem med uppförande.
• svårare att sitta still, även om det inte är lika uttalat som vid ADHD.
• mer benägna att pilla på saker eller röra sig oroligt
• kan vara mer öppet distraherade och göra ogenomtänkta misstag.
• de kan ha svårare att följa instruktioner, särskilt i flera led
• i sociala sammanhang kan pojkar med ADD ha svårare att hitta på saker med kompisar

Flickors symtom kan vara mer subtila och därmed svårare att identifiera. Hos flickor med ADD är de här symtomen vanligare:

• flickor är mer benägna att internalisera sina symtom
• upplever oftare ångest, depression och en låg självkänsla
• är ofta bättre på att anpassa sig socialt och ”passa in”, vilket kan dölja deras underliggande ADD-symtom. De kompenserar för sina svårigheter i skolan, vilket kan göra att de är helt slut och bryter ihop när de kommer hem.
• flickors ADD-symtom tolkas ofta som personlighetsdrag snarare än som symtom på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Pojkars symtom är ofta mer synliga, vilket kan leda till tidigare upptäckt och diagnos jämfört med flickor. Att ADD hos flickor underdiagnostiseras eller upptäcks senare kan försena och försvåra deras möjligheter att få rätt stöd och insatser i tid.

Som förälder kan det vara utmanande att veta vilka krav som är rimliga att ställa och hur man bäst bemöter sitt barn.

Det viktigaste är att skaffa kunskap, vara lyhörd och tillsammans med barnet utforska vad som fungerar. Det handlar till stor del om att acceptera barnets svårigheter samtidigt som man hittar lösningar för att underlätta vardagens olika situationer.

Barn med ADD är sinsemellan väldigt olika. Men ett gemensamt drag är att de har svårt att koncentrera sig och att vara uppmärksamma. De har svårt att hålla information i arbetsminnet och glömmer lätt vad de nyss hört.

Här är några tips:

• ställ inte för höga krav genom att begära sådant du tycker att barnet borde klara av i förhållande till jämnåriga och syskon
• utgå från vad barnet faktiskt klarar av
• prioritera det viktigaste och det som är enklast
• ha saker på bestämda och markerade platser
• försöka anpassa miljön utifrån ditt barns känslighet för sinnesintryck, hörsel, syn, känsel, smak och lukt
• skapa bra vardagsrutiner för aktiviteter morgon och kväll, måltider, läxläsning, och fritid
• det är till hjälp att förbereda barnet på vad som ska hända under dagen eller veckan
• använd olika typer av visuellt stöd
• beröm och uppmuntra när barnet gör något bra

Det är viktigt att komma ihåg att varje barn är unikt och att det kan ta tid att hitta de strategier som fungerar bäst för ditt barn.

Att ha ADD kan innebära utmaningar med att

• upprätthålla fokus på uppgifter
• lätt bli distraherad
• svårigheter med att organisera aktiviteter
• en tendens att glömma bort dagliga sysslor.
• impulsivitet är också vanligt, vilket kan innebära att man agerar utan att först överväga konsekvenser,
• kan ha svårt att vänta på sin tur

Även om ADD innebär vissa utmaningar, medför det också styrkor som kan vara unika. Personer med ADD är ofta

• kreativa,
• ser saker ur nya perspektiv,
• är initiativrika
• de vågar ofta prova nya saker och
• kan uppvisa ett starkt hyperfokus och uthållighet när de engagerar sig i något som verkligen intresserar dem

Om man som förälder misstänker att ens barn har ADD kontaktar man vården:

• För barn upp till 5 år kan man vända sig till barnavårdscentralen (BVC)
• För barn i skolåldern kan man vända sig till skolhälsovården

De kan skicka en remiss till BUP eller en barnmedicinsk mottagning där man sedan gör en utredning. 

Utredningen görs främst av läkare och psykolog, men kompletterande bedömningar kan även göras av specialpedagog, arbetsterapeut eller logoped.

Diagnoskriterierna för ADD är mycket stränga. Det är för att normala variationer i barns utveckling inte ska betraktas som en funktionsnedsättning. Diagnosen brukar kunna ställas tidigast från 4 till 6 års ålder. Utredningen ska uppmärksamma hur barnet fungerar i vardagen.

Det här brukar ingå i en utredning:

1. intervju med föräldrarna om symtom, barnets utveckling och hur det fungerar i sin vardag
2. samtal med barnet
3. kartläggning av hur barnet fungerar i sin förskola/skola
4. psykologisk utredning som bedömer barnets kognitiva funktionsnivå
5. medicinsk undersökning
6. samlad bedömning
7. skriftligt utlåtande
8. återkoppling av utredningsresultatet till barnet själv och dess föräldrar och (om föräldrarna vill) till personal på barnets förskola/skola.

När barnet har fått diagnosen ADD är det oftast på en barnläkarmottagning eller på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP som familjen får hjälp.

Det finns ingen behandling som “botar” ADD, eftersom det inte är en sjukdom utan en funktionsnedsättning. Däremot går det att lindra symtom och minska risken för andra svårigheter. Kunskap är grunden till all ADD-behandling och en viktig del av behandlingen är att hjälpa både personen med ADD och omgivningen att förstå och hantera utmaningarna samt utveckla strategier och färdigheter.

Den mest effektiva metoden är så kallad multimodal behandling, där psykosociala och pedagogiska insatser kombineras med läkemedelsbehandling.