Vad är ADHD hos barn?

ADHD är en neuropsykiatriska funktionsnedsättning som innebär att man har ett annorlunda sätt att bearbeta information och sätt att tänka och uppleva saker än de som inte har diagnosen.

Den här texten handlar om ADHD hos barn och riktar sig i första hand till dig som är vuxen och och vill veta mer. Du kan läsa om ADD hos barn här.

Du kan du läsa om ADHD hos vuxna här och om ADD hos vuxna här.

Kort om ADHD hos barn

ADHD  har ingenting med intelligens att göra, utan med hur hjärnan och nervsystemet fungerar. ADHD påverkar förmågan att koncentrera sig, styra och kontrollera sitt beteende.

Barn som har ADHD är sinsemellan väldigt olika. Ett gemensamt drag är dock att de har svårt med uppmärksamhet och koncentration. Barn med ADHD kan också vara överaktiva och impulsiva. ADHD utan överaktivitet och impulsivitet kallas ADD. Här kan du läsa mer om ADD.

Beroende på vilka symtom som dominerar kan ADHD yttra sig olika mellan olika barn. Vilka svårigheter som dominerar kan också ändra sig under uppväxten.
ADHD kan delas in i tre olika former:

• Kombinerad form av ADHD – barnet har stora svårigheter med uppmärksamhet och är mycket överaktivt och impulsivt. Den kombinerade formen av ADHD är den vanligaste. 
• Huvudsakligen ouppmärksam form av ADHD – barnet har stora uppmärksamhetsproblem men inga eller få symtom på överaktivitet och impulsivitet utan är snarare inåtvänt och passivt. Denna form brukar i dagligt tal kallas ADD. Läs mer om ADD hos barn här.
• Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form av ADHD – barnet är mycket överaktivt och impulsivt men har inga eller få problem med uppmärksamhet. Denna form är vanligast hos yngre förskolebarn.

ADHD innebär att man har en annorlunda utveckling av hjärnan och en annorlunda funktion och struktur av det centrala nervsystemet (CNS).

Aktiviteten i de delar av hjärnan som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll är lägre vid ADHD. Det är funktioner som vi använder för att styra, samordna och planera våra handlingar.

Forskningen visar på biologiska orsaker till ADHD och att det till stor del är ärftligt.

Hur vanligt är ADHD?

ADHD är vanligt hos barn och ungdomar och förkommer hos 5–7 procent. ADHD är vanligare hos pojkar än hos flickor.  och det tar ungefär tre år längre för flickor att få sin diagnos.

Det har inte varit lika lätt att upptäcka problemen hos flickor, men antagligen är andelen flickor större än man trott. Barn med ADHD är mycket livliga, spralliga och påhittiga medan barn med ADD kan uppfattas som stillsamma och sega.

Att ha ADHD kan leda till olika svårigheter inom flera områden i barnets liv. Det kan handla om skola, relationer och familjeliv.

Vanliga ADHD-symtom hos barn

De vanligaste symtomen vid ADHD är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Svårigheterna kan förekomma var för sig eller i kombinationer.

Man behöver inte ha alla symtom för att få en diagnos och likaså kan man ha flera av symtomen nedan utan att få en ADHD-diagnos.

Svårigheter med uppmärksamhet och koncentration

• det kan innebära att barnet inte lägger märke till detaljer i uppgifter
• det kan vara att barnet hoppar över information som behövs för att kunna lösa en uppgift
• barnet kan missa viktig information som någon berättar för det
• barn med ADHD har lätt att tappa bort saker som nycklar och mobil och kan glömma saker som det kommit överens om med föräldrar eller kompisar
• i skolan kan det vara svårt att jobba med en uppgift en längre stund, särskilt om den är krävande och svår
• svårigheter med att planera och genomföra uppgifter, de missar ofta att ta med sig det material de behöver och blir inte färdiga i tid
• de blir störda av saker som låter och händer runtomkring och kan börja tänka på annat och tappa koncentration, uppgiften kanske påbörjas men blir inte klar

Överaktivitet

• det kan vara svårt att sitta still och det kan vara skönt att ha något i handen att hålla på med, att trumma på bordet eller skaka med benen
• barnet kan ha ett tempo som andra har svårt att följa med i och kan upplevas som om det har bråttom, även om det inte har det
• det kan känna sig  rastlöst och otåligt
• det kan ha svårt att göra saker på ett lugnt sätt och kanske pratar och kommenterar saker mer än andra barn

Impulsivitet

• barn med ADHD kan ha svårt att vänta på sin tur och vara tysta när det förväntas vara det, som när andra pratar
• de kan avbryta och ta över i olika situationer utan att det var meningen
• det är också vanligt att impulsiviteten märks genom att man har svårt att styra sitt humör och lätt blir arg eller upprörd

Svårigheter med planering och organisation

• sammantaget kan de tre tidigare nämnda symtomen orsaka betydande svårigheter med att organisera och planera exempelvis studier eller andra aktiviteter
• det kan exempelvis innebära svårigheter med att hålla ordning på både föremål och uppgifter
• för någon med ADHD kan det dessutom kännas nästan omöjligt att stegvis planera och genomföra olika aktiviteter

Barn med ADHD kan ha andra svårigheter samtidigt

Det kan exempelvis vara lässvårigheter eller svårigheter att hantera känslor eller nedstämdhet.

Sömnproblem är vanligt hos barn med ADHD. Det är inte ovanligt att barn med ADHD har andra samtidiga psykiatriska tillstånd som till exempel ångest och depression. Det kan förvärra svårigheterna med ADHD.

Svårigheterna kan se olika ut vid olika åldrar och i olika miljöer.

ADHD hos pojkar och flickor

ADHD yttrar sig ofta olika mellan pojkar och flickor, men de grundläggande svårigheterna är desamma. Pojkar har ofta fler problem med uppförande än flickor som däremot har svårigheter som är mindre synliga.

Flickor har ofta svårt med uppmärksamheten, men utan tydlig överaktivitet och impulsivitet.

I stället för att springa runt som en del av pojkarna gör, kanske flickorna pillar på saker eller biter på naglarna och pratar mycket och högt. Flickor med ADHD upplevs ofta som mindre störande för omgivningen än pojkar, de kan vara supersociala och gränslösa och är ofta bra på att dölja sina svårigheter – men får kämpa hårt för det.

Det är flest pojkar som får diagnosen i barndomen, flickorna får ofta sin diagnos senare.

Här kan du se en film från Hjärnans dag om ADHD hos flickor med Lotta Borg Skoglund.

Så går utredning och diagnosticering till för barn

För ett barn som trots stödinsatser i förskola eller skolan ändå har svåra koncentrationsproblem, är över aktivt och impulsivt, kan en utredning vara motiverad.

Om man som förälder misstänker att ens barn har ADHD kontaktar man vården:

• För barn upp till 5 år kan man vända sig till barnavårdscentralen (BVC)
• För barn i skolåldern kan man vända sig till skolhälsovården

De kan skicka en remiss till BUP eller en barnmedicinsk mottagning där man sedan gör en utredning. 

Utredningen görs främst av läkare och psykolog, men kompletterande bedömningar kan även göras av specialpedagog, arbetsterapeut eller logoped.

För att kunna bedöma om ett barn har ADHD behöver man göra en noggrann utredning.

Likaså behöver man kartlägga hur barnets svårigheter visar sig och hur de har utvecklats över tid. Sedan kan man ta ställning till om de svårigheter barnet har bäst förklaras av ADHD eller något annat tillstånd. 

Diagnoskriterierna för ADHD är mycket stränga. Det är för att normala variationer i barns utveckling inte ska betraktas som en funktionsnedsättning.

Diagnosen brukar kunna ställas tidigast från 4 till 6 års ålder. Utredningen ska uppmärksamma hur barnet fungerar i vardagen och både styrkor och svagheter ska lyftas samt om det finns tillkommande problem. 

I en utredning brukar följande steg ingå:

1. intervju med föräldrarna om symtom, barnets utveckling och hur det fungerar i sin vardag
2. samtal med barnet
3. kartläggning av hur barnet fungerar i sin förskola/skola
4. psykologisk utredning som bedömer barnets kognitiva funktionsnivå
5. medicinsk undersökning
6. samlad bedömning
7. skriftligt utlåtande
8. återkoppling av utredningsresultatet till barnet själv och dess föräldrar och (om föräldrarna vill) till personal på barnets förskola/skola.

Behandling, stöd och hjälp

När barnet har fått diagnosen ADHD är det oftast på en barnläkarmottagning eller på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP som familjen får hjälp. Behovet av stöd kan variera och måste utgå från individen, alla barn är olika.

Det här är några exempel på stöd:

• Kunskap är grunden till all ADHD-behandling. Att förstå barnets funktionsnedsättning och vad den innebär är en förutsättning för att sedan kunna tillämpa strategier för att handskas med i vardagen i familjen.
• Barnet själv behöver också förstå sin funktionsnedsättning för att kunna hitta sätt att hantera den.
• Barnet kan behöva olika typer av stöd. Det kan vara behov av psykosocialt stöd i form av individuella stödsamtal, social färdighetsträning i grupp och kognitiv beteendeterapi (KBT).
• Det finns även kognitivt stöd i form av olika hjälpmedel för att organisera och planera sin vardag, passa tider och komma ihåg saker. Det kan vara mobilappar, scheman, påminnelsehjälpmedel eller klockor. 

Tillsammans med psykologiska och pedagogiska insatser kan även läkemedelsbehandling behövas. Den kan bidra till att insatserna får större effekt och syftar till att förbättra uppmärksamheten och minska hyperaktiviteten och impulsiviteten hos barnet.

Läkemedelsbehandling kan även bidra till andra förutsättningar till inlärning och socialt samspel.

Att vara förälder till ett barn med ADHD kan innebära stora utmaningar och man kan behöva stöd i sin föräldraroll. Det finns olika föräldrastödsprogram för de som behöver. 

Så här kan samhället och omgivning ge  barn med ADHD stöd:

• Förskola och skola Det går att underlätta för barn med ADHD på många sätt. Förskolan och skolan är skyldiga att utforma stödinsatser till de barn som behöver. Barnet med ADHD behöver struktur, tydlighet, en anpassad miljö samt förståelse för sina svårigheter. Det är viktigt med ett bra samarbete mellan föräldrar och skola.

• Kommunens socialtjänst
  Familjen kan behöva praktisk hjälp för att underlätta vardagen. Kommunens socialtjänst hjälpa till med praktisk hjälp eller en kontaktfamilj där barnet kan bo under exempelvis under veckoslut.

Stöd från föräldrar och andra vuxna:

• det är viktigt med sunda vanor för barn med ADHD. Det gäller framför allt att de får tillräckligt med sömn, att de motionerar/rör på sig och att de äter hälsosam mat
• ha saker på bestämda platser, skapa scheman över veckans aktiviteter
• tänk på att barnet rår för inte för sin funktionsnedsättning, lika lite som föräldern gör det
• det är viktigt att man som förälder skaffar sig kunskap och försöker förstå sitt barn och att man ställer realistiska krav
• kraven behöver utgå från vad barnet faktiskt klarar av och inte ställas utifrån vad andra barn i samma ålder klarar
• barn med ADHD behöver också stöd och hjälp med att lära sig att bland annat styra sitt beteende och att inte genast följa sina impulser. Att kunna styra sitt beteende behövs också för att utveckla sin självständighet och för att kunna fungera tillsammans med andra.

Konflikter

Det är vanligt med konflikter. Många barn med ADHD har snabba humörsvängningar. De kan få kraftiga utbrott, även vid små motgångar.

Här är några exempel på situationer och hur du kan hjälpa barnet:

• att gå och lägga sig på kvällen eller att komma i gång på morgonen är en vanlig källa till konflikt, eftersom många barn har problem med sömnen. Det är viktigt att det finns en vuxen i närheten som ser och förstår vad barnet behöver.
• frekventa bråk och konflikter med andra kan påverka självkänslan hos barnet. Finns sådana problem bör man ta dem på allvar och söka hjälp så snart som möjligt.
• upptäck mönster och situationer som kan utlösa en konflikt eller ilska, är det när barnet är trött eller hungrigt?
• försök att uppmuntra det beteende som du vill se mer av
• hitta strategier för att avleda ilskan tillsammans med barnet exempelvis räkna till tio, att gå undan en stund

Forskning om ADHD

En lång rad studier har visat på förändringar i hjärnans aktivitet i specifika områden hos personer med ADHD. Nyare forskning, bland annat med hjälp av olika hjärnavbildningstekniker, tyder också starkt på att många av symtomen vid ADHD hänger ihop med kommunikationen mellan hjärnans olika delar.

Studier har visat att ADHD har en stark ärftlig komponent, men även olika miljömässiga faktorer har betydelse. Trots det starka ärftliga inslaget har jakten på specifika ADHD-gener ännu inte gett några svar. Bland miljöfaktorerna har låg födelsevikt lyfts fram som riskfaktor samt att ha varit utsatt för miljögifter, infektioner eller alkohol under graviditeten.

Korta fakta om ADHD

• Bokstäverna i ADHD, står för: ad = attention deficit (som betyder uppmärksamhetsstörning) och hd = hyperactivity disorder (som betyder hyperaktivitetsstörning eller att man är överaktiv) ADD står för: ad = attention deficit, d = disorder (det vill säga uppmärksamhetsstörning)
• Tillstånd som liknar ADHD har beskrivits sedan 1800-talets början med varierande terminologi. Mental rastlöshet, dålig moralkontroll, Minimal Brain Dysfunction (MBD) och Attention-deficit disorder (är ADD idag) är några uttryck som har använts? 
• Den tidigaste referensen i medicinsk litteratur till det vi idag kallar ADHD är en tysk lärobok i medicin från 1775 där citatet nedan beskriver det psykiatriska tillståndet ”attentiovolubilis”. »Varje surrande fluga, varje skugga, varje ljud och minne leder hans uppmärksamhet mot andra tankar. Till och med hans egen fantasi underhåller honom med tusentals små upptåg.« Melchior Adam Weikard, 1775

 Referenser:

• 1177
• Socialstyrelsen
• Region Uppsala
• Socialstyrelsen
• KI Sven Bölte, professor, chef KIND
• Läkartidningen
• Idun Barnklinik
• Barn och ungdomspsykiatrin, BUP
• Region Uppsala
• Kry
• Doktor.se
• Karolinska Institutet
• Praktikertjänst

Publicerad 2014-12-15
Uppdaterad 2024-07-11, 2025-03-26

Stöd forskningen om ADHD/ADD