Vad är ätstörningar?

Om ätstörningar

Gemensamt för personer med ätstörningar är att deras tankar på mat, ätande och vikt tar upp en väldigt stor del av deras liv³ samt en stark rädsla för att gå upp i vikt⁵. Vikten och kroppsformen är avgörande för hur man värderar sig själv.⁵

Ätstörningar kan drabba vem som helst och det syns inte utanpå vem som har en ätstörning. Man kan se helt frisk ut trots att man är svårt sjuk. De flesta med ätstörning är inte underviktiga.⁵ Ätstörning är vanligare hos kvinnor än hos män, men sannolikt finns ett mörkertal med män som har ätstörningsproblematik.⁷

En ätstörning kan komma gradvis under en längre tid och det kan vara svårt att själv inse och förstå att man är sjuk.^3-4 De egna tankarna kan kännas sakliga och rimliga, men andra i den nära omgivningen kan märka att något är fel och bli oroliga.³

Vägen in i ätstörning kan se olika ut⁵, men ofta börjar det med att man vill gå ner i vikt⁸. Därefter kan flera olika saker bidra till att man utvecklar en ätstörning. Några exempel är ärftlighet, att man mår psykiskt dåligt⁸, stress⁴, att man påverkas av skönhetsideal i media eller kroppsideal i olika idrottssammanhang⁸. Man kan känna press att vara perfekt och att se bra ut.⁴ Det kan också bero på dålig självkänsla, att man har varit med om en traumatisk händelse eller att man inte har det bra hemma eller med sina kompisar. Att styra över mat, träning och sin kropp kan även ge en känsla av kontroll som till en början stärker självkänslan.⁸

Ätstörningssymtomen blir lätt en livsstrategi – en destruktiv sådan – för att behålla självbilden i balans.⁷

Ätstörningar innebär stort lidande för både den som drabbas och dennes familj och närstående – och kan i värsta fall leda till en förtidig död.⁹

Ätstörningar – Symptom

Nedan följer tecken på ätstörning:

• man är fixerad vid kost och vikt⁴
• man skjuter upp⁷ eller hoppar över måltider⁴
• man börjar träna alltmer och oftare⁷
• man gör sig av med det man ätit genom att exempelvis kräkas efter⁴
• man får ångest om man hoppat över träning och försöker kompensera genom överdriven träning⁴
• man är kritisk till sin kropp⁴
• man får ångest om man inte äter en viss typ av mat på ett visst sätt⁴
• man är trött och har huvudvärk, förstoppad och/eller är frusen.⁷

Diagnos av ätstörningar

Diagnos ställs av en läkare utifrån kroppsliga och psykiska symtom. Det är viktigt att få en ordentlig utredning. Symtomen kan ibland bero på andra sjukdomar som ger likande symtom som ätstörningar.⁴

Det finns olika typer av ätstörningar med olika diagnoser.⁴ Några av dem följer nedan:

Anorexi (anorexia nervosa)

Innebär att man håller en strikt diet, fastar eller svälter sig. Ofta tränar man också överdrivet mycket och är rädd för att öka i vikt. Uppfattningen om vikt och utseende stämmer inte överens med andras uppfattning av hur man ser ut. Självkänslan hänger starkt ihop med hur man upplever sin vikt och kropp.⁴ Det är vanligt att må psykiskt dåligt och att lida av nedstämdhet, ångest eller depression.² Utan behandling kan anorexi bli livshotande. De flesta som får behandling blir friska.⁶

Bulemi (bulimia nervosa)

Innebär att man hetsäter onormala mängder mat under en begränsad tid och sedan upplever sig ha förlorat kontrollen över ätandet.² Därefter försöker man kompensera genom göra sig av med maten genom att exempelvis kräkas, använda laxermedel, fasta eller träna överdrivet mycket.^{2, 4} Självkänslan är starkt kopplad till vikt och kroppsform.^4,10

Hetsätningsstörning (kallas även BED, Binge Eating Disorder)

Innebär perioder av hetsätning men utan att man försöker kompensera genom att göra sig av med maten efteråt.^2,4

Andra specificerade ätstörningar

Kallades tidigare ”ätstörningar utan närmare specifikation” är ett samlingsbegrepp för ätstörningar som inte uppfyller kriterierna för diagnoserna ovan.²

Det finns ytterligare fler ätstörningar men som inte har lika specifika symtom. De är minst lika allvarliga och lidandet vid dessa ätstörningar är ofta minst lika stort som vid diagnoserna ovan.^2,4

Det är vanligt att ätstörningarna går över i varandra eller att ha en blandning av flera diagnoser.⁴ Hos upp till 70 procent av vuxna med ätstörning finns samsjuklighet med psykiatriska tillstånd. Vanligast är att man har ångestsyndrom, depression, personlighetsstörningar och/eller missbruk. Hos barn och ungdomar finns en psykiatrisk samsjuklighet i upp till cirka 60 procent av fallen. Ångestsyndrom och depression är vanligast, men även neuropsykiatriska tillstånd är vanliga.⁷

Behandling av ätstörningar

Vägen till att bli frisk kan vara lång och svår¹¹, men det går att bli helt frisk.⁵ Det är viktigt att söka hjälp oavsett vilken ätstörningstyp man har.⁴  Ju snabbare man får hjälp, desto lättare är det att bli frisk.⁴

Behandlingen kräver snabba insatser för att bryta ett beteendemönster som i värsta fall kan leda till att tillståndet blir kroniskt.¹²

Beteenden som att äta för lite, kräkas efter maten, väga sig ofta och träna överdrivet mycket, kallas vidmakthållande faktorer. Så länge man ägnar sig åt dessa beteenden blir man heller inte frisk. Det mest effektiva och snabbaste sättet att bli fri från sjukdomen är att arbeta med att bryta de beteenden som håller ätstörningen vid liv.¹² Det kan göras på olika sätt.

Behandling för ätstörningar kan innehålla:

• Psykologisk samtalsbehandling
  Det finns många olika typer av psykologiska behandlingar vid ätstörning som exempelvis familjeterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT), psykodynamisk terapi, interpersonell psykoterapi (IPT), kroppsinriktad behandling och psykopedagogik.⁴
• Nutritionsbehandling
  Behandlingen består bland annat av kostråd, upprättande av normal måltidsordning fördelat sex måltider, allsidig kost, samtalsbehandling kring mat och måltid. ^{7, 10,13}
• Läkemedelsbehandling

Det finns inte något specifikt läkemedel mot ätstörningar¹² men man kan behandla sekundära besvär som sömnstörning depression, tvång och ångest.^7,10,12

Till behandlingen hör också att jobba med att förhindra återinsjuknande.

Behandlingen kan ske i dagvård eller under inläggning på sjukhus.

Forskning om ätstörningar

Kunskapen gällande ätstörningar har länge varit bristfällig och tveksamma eller felaktiga förklaringar har florerat i olika perioder. På 1970-talet sökte man svaren i familjen och många gånger drogs slutsatsen att en dysfunktionell familjemiljö var roten till problemet. Det har lett till att många föräldrar känt skuld. Nu tänker forskarna i stället precis tvärt om. Man ser familjen som en del av lösningen snarare än själva problemet. Man menar vidare att förklaringen till ätstörningar är en kombination av psykologiska och biologiska riskfaktorer i kombination med utlösande miljöfaktorer.⁹

Man har länge känt till att ätstörningar är vanligare i vissa familjer. I nylig forskning har man kunnat knyta ätstörningar till vissa gener. I fortsatta studier hoppas man kunna upptäcka fler genetiska samband.⁹ Studien EDGI är väldens största studie gällande hur risken att drabbas av ätstörningar påverkas av genetiska och miljömässiga faktorer. Syftet med studien är att öka kunskapen om varför vissa personer drabbas av ätstörning och andra inte.¹⁴

Visste du att..

… uppskattningsvis lider 190 000 personer i åldrarna 15–60 av en ätstörning?¹⁰

… 147 000 av dem är kvinnor och 43 000 män?¹⁰

… man uppskattar att det är nästan 60 000 av individerna (ovan) som inte har sökt hjälp från vården?¹⁰

Hur vet man om man har en ätstörning?

Forskare i Storbritannien har utvecklat fem frågor som kan vara till hjälp för att avgöra om man har en ätstörning. Om man svarar ”ja” på två eller flera av dessa frågor finns risk för ätstörning.

1. Gör du så att du kräks för att du känner dig obehagligt mätt?
2. Oroar du dig för att du har förlorat kontrollen över hur mycket du äter?
3. Har du nyligen gått ner mer än 6 kg inom loppet av 3 månader?
4. Tycker du att du är fet även när andra säger att du är för smal?
5. Skulle du säga att mat dominerar ditt liv?

Källa: Hämtat från Ätstörning.se

Hit kan du vända dig

Om du är under 18 år kan du kontakta en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin (en del BUP-mottagningar behöver remiss från vårdcentralen).

Om du är över 18-år kan du kontakta en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller företagshälsovården (om du jobbar).  Om du studerar och problemen är relaterade till studierna eller högskolan/universitetet kan du vända dig till studenthälsan.
Det finns särskilda mottagningar som är specialiserade på ätstörningar i många regioner. De kan i vissa fall behöva remiss från vårdcentralen, men flera av mottagningarna kan man kontakta själv.

Referenser

1. 1177
2. KI
3. BUP/Region Stockholm
4. 1177/Ätstörningar
5. Ätstörning.se
6. 1177/Anorexi
7. Viss
8. BUP/Region Stockholm
9. Karolinska Institutet
10. Socialstyrelsen
11. Ätstörning.se
12. Akademiska sjukhuset_Ätstörning
13. Region Västerbotten
14. Karolinska Institutet

Publicerad 2014-12-15
Uppdaterad 2024-04-18