Vad är demens och demenssjukdom?

Demenssjukdomar orsakas av skador i hjärnan och påverkar den kognitiva förmågan, det vill säga förmågan att uppfatta och förstå omvärlden. Symptomen tilltar över tid och uppfyller så småningom kriterierna för demens. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen.  

Vad är demens?

Demens är inte en del av det naturliga åldrandet. Det är en diagnos som omfattar en rad symtom som kan bero på olika sjukdomar och skador. Vid demens försämras förmågor som är kopplade till vårt tänkande och intellekt, så kallade kognitiva förmågor.

Bland symptomen ingår alltid en minnesstörning. Andra symptom kan vara försämrat omdöme, svårigheter med språket eller praktiska göromål eller försämrad förmåga att tänka abstrakt. För att uppfylla diagnoskriterierna för demens ska den kognitiva nedsättningen vara så allvarlig att det skapar problem i arbete och/eller socialt liv.  

Vad är demenssjukdom?

Demenssjukdom är ett samlingsnamn på en rad sjukliga förändringar i hjärnan som kan yttra sig på olika sätt beroende på vilka delar av hjärnan som drabbas. En mer modern benämning är kognitiva sjukdomar. Gemensamt för dessa sjukdomar är att de tilltar över tid och medför en bestående nedsättning i intellektuell, känslomässig och praktisk kapacitet som så småningom uppfyller kriterierna för demens.  

Man brukar tala om tre huvudgrupper: primärdegenerativa, vaskulära och sekundära demenssjukdomar. Samtidigt är det vanligt att flera sjukdomar förekommer samtidigt och det vara svårt att avgöra om det är primärdegenerativa eller vaskulära orsaker som ligger bakom demenssymptomen. Det gäller särskilt i de högre åldersgrupperna.  

Primärdegenerativa demenssjukdomar innebär att hjärnceller förtvinar och dör i onormal omfattning. Sjukdomsförloppet kan pågå under lång tid (ofta i 15–20 år) innan de ger märkbara symptom, och tillståndet försämras gradvis. Exempel är Alzheimers sjukdom, Lewybodysjukdom och frontotemporal demenssjukdom samt demens vid Parkinsons sjukdom.  

Vaskulär demenssjukdom beror på skador eller sjukliga förändringar i hjärnans blodkärl vilket gör att delar av hjärnan inte får tillräckligt med syre och näring. Symptomen kan komma plötsligt, ofta i samband med en stroke, men kan också komma mer långsamt. Ofta sker försämringen stegvis; tillståndet kan vara stabilt under en längre tid för att sedan åter försämras. 

Sekundära demenssjukdomar är sjukdomar och skador som kan leda till kognitiv svikt och demens, men inte nödvändigtvis. Exempel på detta är hjärntumörer, alkoholmissbruk, olika bristtillstånd, depression och ogynnsam inverkan av läkemedel. Sekundära demenssjukdomar kan gå att behandla och bota om åtgärder sätts in i tid. 

Vilka demenssjukdomar finns det?

Alzheimers sjukdom

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och utgör mellan 60 och 70 procent av alla fall. Sjukdomen kännetecknas av onormala proteininlagringar i hjärnan, så kallade amyloida plack. Placken består främst av proteinet beta-amyloid, som även förekommer i en frisk hjärna. Placken uppträder först i hippocampus (hjärnans minnescentrum) och sprider sig efterhand till andra delar av hjärnan. I tillägg bildas små trådliknande strukturer inuti cellkroppen. Dessa består av proteinet tau och kallas för fibriller, eller tangles. Efterhand sprider sig de sjukliga förändringarna och gör att en allt större del av hjärnans nervceller förtvinar och dör. De viktigaste riskfaktorerna för Alzheimers sjukdom är hög ålder och ärftlighet.  

Här kan du läsa mer om Alzheimers sjukdom

Olika orsaker till vaskulär demens

Vaskulär demens den näst vanligaste demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom och utgör ungefär 25 procent av fallen. Vaskulär demens kallas även för blodkärlsrelaterad demens eftersom den orsakas skador eller förändringar i hjärnans blodkärl. När blodkärlen inte längre kan transportera tillräckligt med näring och syre uppstår skador i hjärnans nervceller.  

Symptomen varierar och beror på vilka delar av hjärnan som skadats. Särskilt känsliga för brist på syre och näring är de mellersta delarna av tinningloben. Där finns bland annat hippocampus som styr minnet. Om pannloben skadas påverkas personligheten, medan skador i hjässloberna påverkar förmågan att analyser, tolka och förstå omvärlden. Syrebristen i hjärnan kan också leda till att du får svårt att röra dig och svårt att prata.  

Det finns olika orsaker till att blodkärlen skadas. Vanligast är blodproppar eller blödningar, alltså en stroke. Blodkärlen i hjärnan kan också ha förkalkats genom att fett och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. De trånga kärlen hindrar då blodet att cirkulera tillräckligt bra. Förträngningar i de små pulsådrorna som går mot hjärnans inre kan orsaka så kallad småkärlsdemens.  Detta påverkar olika nervbanor som börjar fungera sämre eller inte alls. Högt blodtryck som inte behandlas, rökning, diabetes eller hjärtsjukdom kan vara orsaker till både stroke och att blodflödet blir sämre.  

Ovanligare orsaker till vaskulär demens är inflammation i kärlväggarna, eller att blodet blir trögflytande (hypervisköst) på grund av att det bildas för många röda blodkroppar. Små blodkärl kan då täppas igen vilket kan ge upphov till demens. 

Lewybodysjukdom

Lewybodysjukdom (även kallat Lewy body demens) är ett tillstånd som har likheter med både Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Sjukdomen beror på att det har bildats små runda ansamlingar av proteinet alfa-synuklein i hjärnans nervceller (namngivna efter Dr. Lewy som var den första att beskriva dem). Varför dessa ansamlingar uppstår är inte klarlagt. I dagsläget är det inte möjligt att identifiera Lewybodies i den levande hjärnan – de kan endast ses vid obduktion vilket gör det svårt att ställa rätt diagnos. Cirka 10-15 procent av alla demensfall beräknas bero på Lewybodysjukdom men det är sannolikt en underdiagnostiserad sjukdom. Personer med Lewybodysjukdom har ofta svårt att bedöma avstånd och uppfatta saker tredimensionellt. Andra karaktäristiska symtom är synhallucinationer, påtaglig trötthet och orolig sömn med hallucinationer, blodtrycksfall, svimningar och fall. Minnesstörningar förekommer, framför allt senare i sjukdomsförloppet, men är inte lika framträdande som vid Alzheimers sjukdom. Med tiden utvecklar patienten oftast samma symtom som vid Parkinsons sjukdom, så som muskelstelhet och skakningar. 

Frontotemporal demenssjukdom

Frontotemporal demenssjukdom (även kallat frontallobsdemens eller pannlobsdemens) är relativt ovanlig, cirka en av tjugo i Sverige som har en demenssjukdom har frontotemporal sjukdom. Sjukdomen innebär att nervcellerna förtvinar i hjärnans främre delar, i pannloben (frontalloben) och främre tinningloberna (temporalloberna). De handlingar och tankar som styrs därifrån fungerar därför inte som de ska. Kommunikationen mellan de nervceller som förbinder pannlobens olika delar med varandra och med andra delar av hjärnan bryts.

Läs mer om frontallobsdemens här.

Diagnos och behandling av demenssjukdomar

Det är lättast att ställa diagnos i början av sjukdomsförloppet för då skiljer sig symtomen mellan de olika sjukdomarna mest. Läkaren tittar efter mönster på symtom och resultat av olika undersökningar för att komma fram till vilken sjukdom patienten har. Vilka var de tidigaste symtomen; problem med minnet eller en förändring av personligheten; kom symtomen smygande eller plötsligt och hur har symtomen utvecklats över tid? 

Diagnostiserad demenssjukdom brukar delas upp i tre stadier: 

• Mild demenssjukdom betecknar ett tidigt skede när personen kan klara vardagen utan stora insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. 
• Måttlig demenssjukdom betecknar det skede i demenssjukdomen när personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor. 
• Svår demenssjukdom betecknar det skede när personen behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta. 

Så här går det till att göra en minnesutredning 

Tyvärr finns ingen botande behandling mot demenssjukdom, men i många fall går det att dämpa eller fördröja olika symptom med hjälp av läkemedel. 

Stöd forskningen med en gåva

Uppdaterad 2021-09-24
Uppdaterad 2024-04-23