Som kvinna måste jag förutom att föda och fostra barn även jobba heltid för att få rimlig pension. Ett av mina barn föddes med CP och CA med stora flerhandikapp som följd. Samtidig arbetade jag inom IT med kvalificerade arbetsuppgifter. Jag höll 12 år och ytterligare ett barn innan jag störtdök. Detta är över 20 år sedan. Att lära sig att leva som funkis familj är tufft. Men det går och barnet tillför mycket andra aspekter av livet. Men man orkar inte arbeta samtidigt som man måste vara ”jurist” om och om igen överklaga nekande beslut trots att det finns lagar, LSS, som redan ger oss rättigheter.
Jag har inte haft minsta chans till återhämtning. Förutom vårt barn blev jag tvungen att bevaka mina egna rättigheter när jag blev sjuk, även där kör man i sten idag. Sveriges skyddsnät fungerar inte längre. Kvinnors jämlikhet, såsom staten formulerat den, kör oss i botten. Vi förväntas prestera dubbelt. Jag jobbade på dagen, skötte överklagande och familj på fritid och på nätterna har det varit epilepsianfall och blöjbyten. Treskift alltså. Funkis familjer är dubbelt så utsatta för stress som andra och få chanser till återhämtning.
