Utmattningssyndrom-2011-Arbetsskada Anställd på 40h/v som ensam personligassistent åt min pappa med långt gången Parkinsons sjukdom. Arbetsgivaren lyssnade inte, lös med sin frånvaro och stöd. Jag behövde en ersättare och jag bad om avlösning, avlastning, semester och/eller återhämtning men det blev aldrig så. Jag var tillgänglig 24/7 i 6 års tid. Pappa vägde 90 kg och jag 60 kg. Han var rullstolsbunden, medicinerades med två timmars mellanrum och behövde hjälp med ALLT! Parkinson tar aldrig ledigt! Jag tog på mig uppdraget temporärt, trodde jag, tills arbetsgivaren hittat en permanent, hållbar och trygg lösning åt min far. Vårdgivare med rätt utbildning, kompetens och kunskap i och om Parkinsonssjukdom.
En dröm som ganska omgående blev till en fruktansvärd mardröm… Vården och omsorgen i Sverige lider av ett gigantiskt organisationsproblem, det har totalt spårat ur! Kompetenskedjan har för länge sedan brustit, den existerar inte längre och det drabbar de mest sårbara, våra vårdtagare/brukare. Arbetsgivaren sög musten ur mig totalt, utmattningssyndromet brände inte bara sönder min hjärna och kropp utan min fars enda livlina. Pappa hamnade först på ett korttidsboende för att sedan få en plats på ett vårdboende. Här ”förvarades” han i knappt ett år innan han dog. Pappa led av Parkinsonssjukdom inget annat! Vårdpersonalen och dess arbetsgivare på vårdboendet saknade inte bara tid utan även kompetens inom många område inte minst det mest livsavgörande just för min pappa som medicinering i tid, rätt kost, vätska, daglig hjärngympa och fysisk aktivering, hygien och dagsljus/frisk luft! Sådant som Statsministern, Socialministern och Arbetsmarknadsministern säkert tar för givet och många med dem men så ser inte verkligheten ut, tyvärr. Jag har larmat i många, många år utan resultat men jag kämpar vidare och fortsätta larma i den mån jag orkar!!!
