Jag har alltid varit nyfiken och driven: bott i olika länder, pluggat på flera platser och testat nya saker. Därför var det lätt att tacka ja när jag fick frågan av en gammal kollega om jag ville starta egen förskoleverksamhet. Det var ju en dröm! I uppstartsfasen behöll jag min anställning som förskolechef, vilket innebar att jag under ett halvår jobbade dubbelt. Som nystartat företag gjorde vi allt, precis allt, själva. Jag axlade rollen som förskolechef, pedagog och ägare. Men redan när den efterlängtade öppningsdagen kom var jag helt slut.
En bit in på den första terminen blev det tydligt att jag inte alls mådde bra. Jag sov oroligt och kollade mobilen mitt i natten: Har jag glömt något? Har någon förälder mejlat? Jag började samtidigt få katastroftankar, bli tankspridd och hade lätt att börja gråta.
Trots att jag hade uppfyllt en dröm kände jag mig inte glad. Det fanns aldrig tid till återhämtning. Då sökte jag till slut hjälp – och efter många om och men gick jag med på att bli sjukskriven på heltid. Det är inte lätt att sjukskriva sig som egenföretagare, i synnerhet inte när man brinner för sitt livsverk.
I början ältade jag mest och hade mycket skuldkänslor, vändningen kom när jag började arbetsträna inom trädgård. Det var kortare dagar utan krav på prestation. Att kunna stanna upp och ge sig själv tid ändrade mitt liv och jag är mycket tacksam för den möjligheten. Jag har gjort omprioriteringar i mitt liv och sänkt kraven – det viktigaste är att jag mår bra. Det gör jag nu. Det jag märker av mest från sjukdomstiden är vissa minnesproblem som hänger kvar.
Att komma tillbaka tar verkligen tid. Och jag måste hela tiden vara noga med vila och att omge mig med rätt människor. Det är lätt att halka dit igen. Problemet är att samhället är så stressat. Arbetsgivarna måste bli bättre på att ta hand om sin personal – och vården måste bli mindre inriktad på medicinering som ”quick fix”.
