Jag jobbar inom offentlig förvaltning, på en arbetsplats där kulturen är att man ska visa framfötterna hela tiden och där det inte är okej att säga nej. Där alla är specialister inom sitt område vilket innebär att uppbackning inte finns. I mitt fall har jag en tjänst som förändrats mycket under några år, där saker har lagts på min tjänst men inte tagits bort i samma omfattning. Jag fick också ett ansvar för ett stort projekt helt utanför mitt kompetensområde och där det hade krävts en heltidstjänst bara för det projektet. Jag fick ingen uppbackning alls där utan förväntades lösa det så gott det gick. Jag har lyft problematiken många gånger under flera års tid men inte blivit lyssnad på. Vi har en chef med ett enormt driv och hen sätter tonen för alla oss andra. För mig slutade det med sjukskrivning pga svår utmattning med mängder av symtom. Jag är på väg tillbaka men känner ingen glädje i jobbet längre. På min arbetsplats förväntas vi jobba och ta ansvar som om vi drev eget företag men samtidigt har vi ingen som helst makt över vår situation. Hur är detta rimligt?
