En kultur av att aldrig sätta gränser eller säga nej. Det fanns ingen hejd på mängden sena kvällar, samtal på helger eller överbeläggning som skulle pågå ”bara detta projekt, sedan lugnar det sig”. Det skapade en känsla av att aldrig räcka till eller göra tillräckligt, hur mycket jag än jobbade. Unga, ambitiösa kvinnor som jag själv fick dessutom ta indirekt ansvar för projektledarskap och interna projekt – ”du är ju så bra på att styra upp saker” eller ”du är ju så bra med praktikanter”. Saker som aldrig i slutändan belönades varken med ett tack eller högre lön.
