Jag blev chefens högra arm och fick utföra obekväma uppgifter så som kontrollera kollegors arbete och även framföra kritiken och se till att det blev rätt gjort. Jag pushades i alla situationer och mina nej blev aldrig godtagna. Vid ett tillfälle skulle jag vara ledig med mitt yngsta barn och blev ändå inbokad på presentationen på annan ort. När jag förklarade att jag har lovat att vara m min dotter sa chefen att jag får ta med mig barnen till presentationen. Jag bröt ihop hemma och några dagar senare kraschade jag totalt efter år av stresspåslag. Det första året som sjuk låg jag i sängen 95% av tiden. Jag lämnade aldrig närområdet. Nu, fem år senare, är jag fortfarande mkt stresskänslig och klarar inte sociala sammanhang särskilt bra. FK har för länge sen kickat ut mig och jobbet har slutat ge mig lönepåslag eftersom jag inte presterar som de önskar.
