Känslan utav att aldrig räcka till som ensam vuxen att ta hand om tre barn med särskilda behov. Jag blev sjuk utav ständiga stresspåslag, otrygga anställningar ingen möjlighet att påverka min arbetssituation, kränkningar, mobbning, utsatthet och en sorts kvinnlig jantelag och tystnadskultur som måste belysas. Det måste uppmärksammas denna lavinartade ökning av psykisk ohälsa relaterad till jobb och försörjning. Bort med dessa otrygga arbetsformer, facket måste kunna hjälpa vid alla anställningsformer i mitt fall fick jag ingen hjälp pga orsak. Jag var provanställd. Chefer måste ta större ansvar för alla sina anställda. På alla arbetsplatser måste finnas möjlighet till skyddsombud. Alla former av mobbning och kränkningar på arbetsplatser måste motarbetas. En anställd måste få känna sig trygg och våga berätta om händelser som påverkar arbetssituationen för sin arbetsledare utan att känna sig utpekad. Vi måste alla våga prata om vad stress gör med människan, hur den orsakar lidande, förkortar liv och tom är dödligt farlig. Psykisk ohälsa måste tydliggöras, utredas o klassas lika som fysisk arbetsskada. Samhället behöver öka resurser för ensamstående föräldrars utsatthet. Det behövs stöd och extra resurser för barn som lever i ekonomisk och social utsatthet. Viktigt att politiker förstår att dessa barn finns överallt. Skol och fritid resurser måste finnas för att täcka upp för barn som många gånger saknar bra och tydliga förebilder, så att alla barn får rätt till en meningsfull fritid. och möjlighet till barntillsyn för föräldrar med behov även helger, kvällar o nätter.
