Så påverkas vår hälsa av ensamhet

Ensamhet kan vara frivillig eller ofrivillig. En del människor känner sig ensamma trots att de är omgivna av människor och har många sociala kontakter, men saknar djupare relationer. Andra har få relationer och kontakter utan att känna sig ensamma.

Alla människor har behov av ensamhet ibland och den självvalda ensamheten kan vara positiv på flera sätt. För en del ger det en möjlighet till återhämtning och reflektion. Det kan kännas befriande att inte behöva ta hänsyn till någon annans behov utan i stället ha möjlighet att själv styra över sin tid.

Ofrivillig ensamhet däremot kan leda till både fysisk och psykisk ohälsa om den är långvarig. Människan är en social varelse och vi har ett grundläggande behov av gemenskap med andra och många trivs bäst när de har andra människor omkring sig. Att sakna gemenskap och ett socialt sammanhang kan kännas skrämmande och otryggt och något vi vill undvika.

Ensamhet kan ha flera orsaker, den kan komma i samband med att vi förlorar en närstående eller blir arbetslösa, att vi flyttar till en ny ort eller vid en skilsmässa. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad som ligger bakom, känslan bara finns där.

Det syns inte utanpå vem som är ofrivilligt ensam. Det är ofta ett tabubelagt ämne förknippat med skamkänslor vilket gör att många upplever det svårt att prata om och erkänna sina känslor.

Känslan av ensamhet och att känna sig utanför kan leda till dålig självkänsla. Det är lätt att hamna i en ond cirkel och att själv vilja dra sig undan andras sällskap eller ofrivilligt stöta bort andra människor.

Långvarig ensamhet som du inte valt själv är skadlig. Den kan skapa stress och påverka din hälsa negativt genom att kroppens varningssystem aktiveras. Immunförsvaret försvagas och risken för exempelvis högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom, stroke och smärtproblematik ökar.

Det är också vanligt att ensamheten påverkar hur vi lever så att vi till exempel äter sämre och motionerar mindre. En sämre hälsa kan också göra att man blir mer ensam.

Faktum är att social isolering och ensamhet ökar risken för sjukdom och död lika mycket som rökning, alkoholkonsumtion, fysisk inaktivitet, högt blodtryck och fetma.

Den psykiska hälsan påverkas också negativt och ensamhet kopplas samman framför allt med depression men kan bidra till ångest och leda till att man utvecklar demens tidigare.

Demens och Alzheimers sjukdom

Det finns många forskningsstudier som visar ett samband mellan social isolering /ensamhet och nedsatt kognition och en ökad risk för demens inklusive Alzheimers sjukdom hos äldre. Kronisk ensamhet och social isolering kan öka risken för att utveckla demens med cirka 50 procent hos äldre vuxna (från 50 år och upåt).

I en studie, där forskarna följt äldre vuxna under 12 år, fann man att den kognitiva förmågan försämrades 20 procent snabbare hos de som uppgav att de kände sig ensamma.

Depression och ångest

Social isolering och ensamhet ökar risken för att utveckla depression och ångest och kan också förvärra dessa tillstånd. Flera studier där man följt individer över tid visade att oddsen för att utveckla depression hos vuxna är mer än fördubblad bland personer som rapporterar att de känner sig ensamma ofta, jämfört med dem som sällan eller aldrig känner sig ensamma.

Ensamhet och social isolering bland barn och ungdomar ökar risken för depression och ångest, och studier har visat att risken förblir hög även upp till nio år senare.

Självmord och självskador

Det finns tydliga kopplingar mellan att ha få sociala kontakter och självmord. Ensamhet och lågt socialt stöd är också förknippat med ökad risk för självskada. En studie av över 500 000 medelålders vuxna visade att sannolikheten att dö av självmord mer än fördubblades bland män som bodde ensamma. Samma studie visade att för kvinnor var ensamhet signifikant associerad med sjukhusvistelse för självskada

En granskning av 40 studier av mer än 60 000 äldre vuxna visade att en ökad ensamhet vara bland de främsta anledningarna till självskada.

I Folkhälsomyndighetens nationella befolkningsundersökning 2022 uppger nästan var fjärde tillfrågad att de besväras av ensamhet och isolering. Vanligast är det bland unga vuxna och de äldsta men alla kan uppleva ensamhet någon gång i livet.

Människor som bor i större städer känner sig mer ensamma än de som bor i mindre tätorter. Studier har även visat att ensamhet är vanligare bland exempelvis arbetslösa och personer med låg inkomst.

Enligt Folkhälsomyndigheten finns det flera faktorer som ökar risken för ensamhet. Problem med hälsan, särskilt bland äldre, eftersom det kan bli svårare att vara social. Både psykisk och fysisk ohälsa är också vanligare bland äldre personer, vilket kan vara en anledning till att fler i den gruppen känner sig ensamma. Andra riskfaktorer är att förlora en partner, ha dålig ekonomi eller vara arbetslös.

Allt fler ungdomar och unga vuxna känner sig ensamma. En av tre i åldern 16–29 år uppger i den nationella befolkningsundersökningen att de besväras av ensamhet och isolering. Att gå in i vuxenlivet är omvälvande och att flytta hemifrån, börja studera eller arbeta på en annan ort kan göra att man känner sig isolerad och utan vänner.

Det finns saker du kan göra för att försöka bryta ensamheten. Här är några exempel:

• Våga ta kontakt med människor i din omgivning. Bjud en kollega eller en granne på en fika eller en promenad. Prata med de du möter i vardagen.
• Tacka ja till sociala aktiviteter även om det kan kännas jobbigt och du brukar säga nej.
• Skaffa en hobby eller gå med i en förening där du kan träffa andra som delar dina intressen.
• Engagera dig i volontärarbete eller fråga andra om det är något du kan hjälpa dem med. Vi mår bra av att känna oss behövda.

EASE-modellen

Den amerikanske socialpsykologen John T. Cacioppo har tagit fram en handlingsplan för att hjälpa individen att bryta social isolering. Modellen kallas ”EASE” och beskriver fyra steg som individen kan ta för att försöka komma ur sin situation.

• E-står för extend yourself:
  Ta första steget till kontakt genom att hälsa, småprata och ha ögonkontakt med andra människor.
• A-står för action plan:
  Fundera ut sammanhang där du kan träffa likasinnade och sök dig till dem, exempelvis en kör eller förening.
• S-står för selection:
  Välj ut någon eller några som du har något gemensamt med och vill utveckla kontakten med. Fokusera på dem.
• E-står för expect the best:
  Utgå från att människor omkring dig vill dig väl.

• Ta kontakt och fråga hur någon mår, det räcker ibland med att bara stanna och byta några ord.
• Hör av dig via telefon eller sociala medier.
• Om du ser att en kollega verkar vara ensam, fråga om hen vill gå med på lunchen eller ta en fika.
• Var inte rädd att säga rätt sak, det är ofta bättre att säga något än ingenting alls.
• Visa på olika typer av hjälporganisationer, hjälp till med länkar eller kontakt om du tror det behövs.

Det är viktigt att notera att en hälsosam livsstil som inkluderar fysisk aktivitet, en balanserad kost, tillräckligt med sömn och mental aktivitet också är viktiga faktorer för att främja hjärnhälsan. Social interaktion  bör ses som en del av en helhetsstrategi för att bevara och förbättra hjärnans hälsa.