Vad är stress?

Stressreaktionen hjälper oss prestera i krävande situationer och vi klarar av kortare perioder av stress utan att ta skada. Skadligt blir det om stresspådraget pågår länge utan tid för återhämtning, vila och sömn.

Kronisk stress utan återhämtning kan på sikt öka risken för utmattningssyndrom med trötthet, stresskänslighet och kognitiva nedsättningar som vanliga symtom. Långvarig stressbelastning är också en riskfaktor för tillstånd som depression. 

Därför är det viktigt med återhämtning och vila. Stress påverkar många delar av kroppen och kan visa sig på olika sätt för olika personer. Det är också personligt vad som stressar oss, det som gör dig stressad kanske inte påverkar din kollega alls och vice versa. 

Olika saker kan uppfattas som stressande, en dead-line på jobbet, att hinna till förskolan i tid, att jäkta till ett möte, problem med sin chef eller kollega, att inte ha ett arbete, dålig ekonomi eller oron för en åldrad förälder är situationer som många av oss upplever som stressande. 

Generellt kan sägas att många upplever stress när de har för mycket att göra på jobbet, privat eller i skolan. Det kan också finnas för många sociala krav och förväntningar som vi har svårt att leva upp till.

För många krävande uppgifter, när det oförutsägbara och okontrollerade inträffar som vi saknar kontroll över eller när vi upplever tillvaron meningslös – är också vanliga stressfaktorer. 

Reaktionen på stress handlar om att mobilisera energi i situationer då kroppen kräver mer bränsle. Stressreaktionen har gjort att vi överlevt i tusentals år. Förr i tiden hjälpte den oss framför allt i situationer som krävde fysisk aktivitet som svar på en hotfull situation.

Hjärnan och kroppen ställde in sig på att kämpa emot hotet eller fly ifrån det och stressreaktionen brukar kallas kamp- flyktreaktionen. Kroppen reagerar på samma sätt i dag trots att vi sällan behöver mobilisera fysiska krafter för att hantera stress. 

Ett annat sätt att reagera på stress är att ”spela död”. Det programmet sätts i gång när hjärnan bedömer att faran är så stor att varken flykt eller kamp kommer att hjälpa. Det är det parasympatiska nervsystemet som aktiveras och drar ner på energin.

Det leder till trötthet, yrsel, muskelsvaghet, låg puls, lågt blodtryck, en svimningskänsla och symtom från magen. De flesta vill isolera sig, försvinna och begränsa sina sociala kontakter. Vi känner en stor trötthet, blir handlingsförlamade och kan känna oss nedstämda och deprimerade. 

När hjärnan tolkar en situation som hotfull larmas det sympatiska nervsystemet blixtsnabbt. Det sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet som styr andningen, blodtryck och puls, sådant som vi inte kan påverka med vår vilja. 

Olika stresshormoner som kortisol, noradrenalin och adrenalin utsöndras från binjuren och skickas ut i blodet. De har till uppgift att se till att puls och blodtryck höjs och att det finns tillräckligt med socker och energi till musklerna och hjärnan för kamp-flyktreaktionen.

Vi blir mindre känsliga för smärta och blodet koagulerar fortare.  Blodflödet dirigeras om så att musklerna och hjärnan får mer blod medan matsmältningen, huden och andra organ som inte behövs för kampen på liv och död får mindre.