Juliana Kele-Olovsson forskar om traumatisk hjärnskada och stamceller
“Min drivkraft är att så många barn och unga som möjligt ska uppnå vuxen ålder och självständigt kunna leva ett värdigt liv med så många valmöjligheter som möjligt. “
Juliana Kele-Olovsson, 38, har fått Hjärnfondens stipendium för 2014. Hon forskar vid Göteborgs universitet. Här berättar hon vad stipendiet betyder för henne och om sin forskning inom traumatisk skada.
Hjärnfondens stipendium på 280 000 kronor avser forskning på heltid inom neuroområdet under ett år.
Berätta om ditt forskningsområde
Prognosen efter traumatisk hjärnskada (Trauamtic Brain Injury, TBI) är bättre för barn än för vuxna men trots detta är TBI den vanligaste förekommande dödsorsaken hos barn och unga.
Då även lindrig TBI hos barn kan ge långvariga kognitiva skador är det av vikt att identifiera nya faktorer som kan utgöra en startpunkt för att utveckla nya terapier som påskyndar självläkningsprocesserna och därmed påtagligt förbättrar kvaliten på deras dagliga liv och framtid. I USA utförs för tillfället kliniska prövningar där stamceller utvunna ur det egna navelsträngsblodet transplanteras i barn, mellan åldrarna 18 månader upp till 17 år, som lider av mild till grav TBI, några definitiva slutsatser har dock ännu ej kunnat dras av detta.
Frågan som jag är intresserad av är om man kan aktivera de kroppsegna (vilande) neuronala stamceller samt de mikroglia/makrofager som skyddar nervcellerna vid skada för att påskynda hjärnans läkningsprocess.
Vad hoppas du hitta/upptäcka?
Att självläkningsprocessen kan stimuleras hos patienten kanske till och med utan transplantation.
Förhoppningsvis kan vi så småningom möjliggöra att barn och ungdom efter TBI skall kunna återupprätta en bra livskvalitet i nivå med sin åldersgrupp, även på det kognitiva planet. Min förhoppning är att kunna ta fram individspecifika läkemedel beroende på graden av TBI och ålder.
Vilket tror du blir nästa stora genombrott inom forskningsområdet (som helhet) och när kommer det?
Förståelse för hjärnans självläkningsprocess. Redan nu har forskarna funnit flera faktorer som bidrar men det är utav stor relevans att utröna samspelet mellan olika celltyper i hjärnan som till exempel blodkärl och (vilande) neuronala stamceller före och efter en skada för att få pusslet att gå ihop till en mera individanpassad terapi inom de närmsta 5-15 åren.
Vad betyder Hjärnfondens stipendium för dig som forskare?
Det ger en öppning till en oberoende forskarkarriär och möjligheten till att uppnå docentkompetens.
Vad är din drivkraft som forskare?
Att så många barn och unga som möjligt ska uppnå vuxen ålder och självständigt kunna leva ett värdigt liv med så många valmöjligheter som möjligt. Dessutom är det utav vikt att en del av lärdomarna vi drar från forskningen kring TBI hos barn och unga kan appliceras på TBI hos vuxna samt identifiera vissa av det gemensamma nämnarna med till exempel de neurodegenerativa sjukdomarna och därmed möjliggöra en förbättrad terapi mera globalt.
Att ha möjlighet att förbättra den plats man föddes till och lyckas efterlämna ett arv som gör en skillnad i positiv bemärkelse.
